Telefonen ringde. Nummer okänt. Jag visste inte om jag borde svara, jag hatar att svara när jag inte vet vem det är. Det kan vara någon som busringer, det kan vara något gammalt ragg man helst vill glömma. Det kan vara smittskyddscentralen, eller sjukhuset. Det är min fasta tro att människor man vill prata med inte har något att dölja och alltså inte döljer sitt nummer.
"Frida"
"Hej det är x"
lång tystnad, lite flås i luren. Jag känner hur spänningen byggs upp och jag ångrar att jag svarade.
"jo... ee... Jag känner att jag behöver prata med dig... Det här börjar gå för långt och jag vet inte längre hur jag ska bete mig i närheten av dig."
"ok?"
"Jag var på ditt kontor förra veckan och det var ju konstigt... vi hälsade inte på varandra, är det så här det är nu?"
"va, var du på mitt kontor? när då?"
"det spelar ingen roll, det var förut. Men jag vet inte när det blev såhär mellan oss. Jag tyckte alltid att det kändes så bra med dig! Inte som med någon av dom andra tjejerna... Och jag vet inte varför det har blivit så här"
tystnad i luren. Jag kanske måste säga något trots allt.
"Jag tror kanske att vi bara inte kommunicerar så bra. Jag känner inte att du förstår mig, eller att jag förstår dig... Vi pratar liksom förbi varandra. Det är svårt för mig att planera framtiden med dig, för vi har så olika mål"
"Fast jag tycker inte att det är det. Jag tycker vi kommunicerar bra och jag känner att du förstår mig. Jag tror att det handlar om alla andra! Dom lägger sig i vår relation, och det är så mycket snack."
"Ja, jag har ju hört av andra att du är sugen på att leta efter något nytt..."
"Men det är bara snack! Jag vill ju försöka ta mig igenom det här med dig!! Dom snackar så mycket!! Jag blir så... blir så... ah"
"...."
"Jag vill ju att det här ska bli bra... Vi har ju jobbat på det här så länge nu... det vore snopet om det slutar så här... men jag tror att det kanske är dags att runda av nu..."
"...ok..."
"Vi kanske ska tänka på saken över helgen och se hur vi känner?"
"Ja, varför inte?"
"Ok, ta hand om dig så länge"
"hej då!"
när jag lägger på känner jag mig förbryllad. Vad hände egentligen? Jag har ju inte anlitat den där städfirman på länge, varför kände han plötsligt att vi måste prata ut om det?
=o)
