Att köra på en liten tant

... är lättare att ta sig ur än man tror. Att tänka på den ångest jag hade är jobbigt. Att tänka på samtalet med försäkringsbolaget är lätt. Jag behövde inte fylla i några papper, inte göra några jobbiga samtal. "Nejmen ojdå!" Sa den mycket trevliga kvinnan i telefonen "Det var ju inte så roligt" Sen knappade hon lite på datorn och berättade att hela olyckan kommer kosta mig max 3600 kronor över 3 år. Alltså en hundring i månaden extra på min bilförsäkring. Min budget medger alltså att jag kan köra på någon en gång var tredje månad utan att jag blir ruinerad. Vilket innebär att jag i princip kan börja behandla min bil som en bumpercar. Sen började hon istället fråga om min förestående resa och deklarerade att jag inte behöver oroa mig över nåt.

Att laga min bil skulle förstås ha kostat mer. Men med tanke på att jag fick en repa i lacken och en bucklig registreringsskylt av att klämma sönder tantens backlucka så tål nog min bil ganska mycket. En registreringsskylt författigar mig bara 60 kronor.

Det är en galen värld vi lever i och man kan ju tro att jag skulle kunna släppa detta nu. Men det går inte. Jag orkar inte med tanken på att min telefon ska ringa så jag har stängt av den. Det är lite dåligt med tanke på att mitt jobb går ut på att jag ska vara nåbar. Det är också ganska dåligt för att jag vill behålla mina vänner. Men förhoppningsvis går det över snart.