Jag känner mig som en skild tvåbarnsfar. Jag har delad vårdnad om mina katter och dom spenderar mest tid hos sin mor. Deras mamma är egentligen mina föräldrar, och ju längre den här överrenskommelsen finns desto mer försöker de ta över vårdnaden. Jag ser framför mig en tvist i en nära förestående framtid. Barnen trivs dessutom bäst hos sin mamma. Hon skämmer bort dom. Dom får äta hur mycket godis dom vill, och vara ute hur länge dom vill. Hos mig får dom nyttig mat och sitta inne.
Idag hände dock något oväntat. Den vita, som vanligtvis hatar att bo hos mig, som skriker och härjar och surar och matvägrar, blev lycklig över att vara hemma. Så fort han kom in genom dörren sprang han och hälsade på alla sina leksaker! Luktade på alla blommor, kollade in sin favoritsovplats på min kudde och åt sin nyttiga middag innan han satte sig i fönstret och tittade på mig kärleksfullt. Den röda, som skulle vara nöjd även om man stängde in honom på toaletten och släckte lampan, sitter bredvid.
Mammas ord ekar i mina öron "Du kan ju ha dom. Över helgen. Sen kan dom komma hit igen" Pappas lite ledsna blick när jag packade in dom i bilen.
Om Att Vara Singel (Eller Inte)
14 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar