Du skall icke åtrå din nästas hustru, förutom på konferens

Konferenser gör saker med människor... Den vanliga kritstrecksrandiga vardagen omvandlas till något rosaglittrigt, uppsluppet och vackert. Alkohol har aldrig smakat så gott som när företaget betalar. De människor som vistas i den direkta närheten varje dag har plötsligt duschat och piffat till sig och det blir så tydligt hur väl vi egentligen känner varandra. Vi befinner oss på en ö där det riktiga livet inte får komma in. Där fruar och barn och komplicerade relationer inte längre spelar någon roll. Där allt är koncentrerat runt middagen, vinet, musiken och vänskapen.

Och plötsligt händer det som absolut inte fick ske. Vi är ensamma på mitt rum, hans kinder är våta av tårar och i luften hänger orden om hans nyligen brutna förhållande som vi diskuterat. Hans läppar smakar salt och jag förvånas av hur manlig hans korta kropp faktiskt är. Jag får inte jag får inte jag får... Hans blick är förändrad. Allt är annorlunda nu. Han ser inte hjärtesorgen längre, han ser möjlighet. Hans händer innanför Nej! Jag får inte! Utnyttja honom i hans svaga tillstånd.

Sansad nu. Vi sitter på varsin säng. Allt som vi pratat om hänger i luften. Allt vi pratat om ikväll. Allt vi pratat om förut. Hur stark vår vänskap faktiskt är. "Vad gör du här egentligen?" Mitt lama försök till att skjuta över skulden, få honom att inse att han faktiskt inte ska vara här. Att han egentligen inte vill. "Det kan jag ju inte säga, du blir så kaxig då"

Avståndet försvinner. Suddet tar över. Närheten är stark och lögnen är sanning. Vi delar en 80 cm bred våningssäng och när morgonen kommer är jag inte utvilad. "Jag skulle aldrig göra det här med någon".

Vadå?