under temat motsättningar

Romantiskt: Som jag tidigare nämnt att jag är desperatare än någonsin, ändå vill jag inte att någon ska ta på mig. Längtar efter kärlek, passion, värme, glädje, dansa tryckare, skämta snuskiga skämt, bråka om menlösa saker. Men om någon erbjuder mig närhet är min första impuls att skriva om det på bloggen istället för att uppleva det.

Vänskapligt: Jag känner mig ensam nästan jämt. Men när jag umgås vill jag bara åka hem. Kärleken som fanns för mitt crew är som bortblåst. När de anstränger sig för mig blir jag bara irriterad. Samtidigt är jag mot dom som Douglas beskriver den ensamma flickvännen. Kommenterar, konfronterar och ger dåligt samvete. Det är inte min mening. Det var en perfekt sommar med dom. Men sommarförälskelsen är över och jag känner inte likadant för dom längre. För ett par veckor sedan hade jag fruktansvärd ångest över att bli mitt vanliga jag. Den som går till jobbet och pratar med allvarliga rösten och ringer arga samtal och domderar över männen. Nu är förvandlingen komplett och det gör ingenting. Istället passar inte omogenheterna längre. Människor som inte klarar att ta ansvar, planera ens en liten tillställning eller är livrädda för att vara vuxna. Även om det är precis så jag har agerat hela sommaren så föraktar jag det nu. Jag ljuger för att slippa umgås med dom. Och samtidigt som sommarförälskelsen sakta lägger sig så infinner sig saknaden efter mina gamla vänner. Jag lägger till ett nyårslöfte: nu ska jag anstränga mig för att vinna tillbaka gammal vänskap.

det nya arbetsåret rings in

och det är dags för lite nyårslöften och reflektion tror jag...

Jag har insett att jag antagligen griper efter halmstrån i det här med vad som kommer göra mig lycklig. Plötsligt är det inte bara jobbet som borde bytas. Det är lägenheten, klimatet, bilen, en del vänner och motionsformer. Det är dumt. Kanske betyder det att jag egentligen bara är olycklig på grund av att lycklighetskurvan pekar nedåt just nu. Jag kanske inte alls behöver göra stor förändring i mitt liv. Jag kanske bara behöver supa mindre och nuppa mer. Kan det vara så enkelt?

Fast... jag vill nog faktiskt byta jobb. När det passar. Tidsschemat behöver ju inte vara jättepressat. Ge det ett halvår typ så blir det säkert fint. Och en liten vit period skulle nog inte skada mig just nu. Har druckit alldeles för mycket. (och nuppat alldeles för lite, det går dock inte att lösa lika enkelt som att ställa undan spritflaskorna)

Den här hösten ska jag:

- ägna mig åt en hobby eller två. Jag skulle vilja börja dansa och rida. Måste gå att lösa på ett eller annat sätt.
- ha på mig klackiskor lite oftare. Jag är vanligtvis lite rädd för det eftersom jag i grunden är mastodontkvinna, men jag tycker det är fint med kvinns som kan gå ordentligt i klackar och jag vill också vara fin.
- sova ordentligt. Har ju så extremt svårt för det. Måste skärpa mig.

med det sagt borde jag verkligen gå och lägga mig. Klockan ringer om typ fem och en halv timme. suck