Eftersom kontoret är tomt och telefonen är tyst vågar jag mig på att skriva ett inlägg i min kommentarsblogg... Men 0m gubbarna får reda på detta när de kommer tillbaka från semester kommer jag att få lida för det. De har nämligen inte gjort någon hemlighet av vilken looser-sysselsättning de tycker att det är att skriva om sin dag på nätet. "Vad kan ungdomarna göra som är så viktigt att det måste delas med andra online?" Ja, det undrar jag också, egentligen. Med tanke på att de största bloggarna knappt innehåller ord nog för att forma en mening och mest bilder på småbrudar i olika ihopsättningar av kläder så är nog den gamla klyschan om att en bild säger mer än tusen ord kanske sann? Min presentationsbild säger dock inte fler än sju - "nu sitter jag på en liten dalahäst"
Annars kan nog en blogg vara perfekt för att uppfylla nyårslöften eller liknande. Om jag skulle bestämma att jag ska börja motionera, gå ner en massa i vikt, erövra stockholms hetaste man eller liknande så kan jag registrera mina framsteg och känna press att jobba på det, för tänk om det går flera dagar utan att jag kommer någonstans, då måste jag ju skämmas inför alla de som har litat på att jag ska klara det, som kanske scannar blogg efter blogg för att hitta inspiration?
Men å andra sidan så har jag testat att blogga förut, och enligt statistiken på den sidan så var det aldrig någon som läste den förutom jag medan jag skrev den, så det är kanske en dålig ide att göra något för sina "fans".
Ett sista alternativ är att man bloggar för att roa sina vänner, om dom kanske är intresserade av att veta vad jag har gjort utan att behöva prata med mig. Vilket jag kan respektera eftersom jag ibland tycker att det är fantastiskt kul att läsa vänners bloggar. Man får ju veta mer om vad som faktiskt försiggår i deras liv än om man tar en fika. För människor pratar kanske inte alltid om det som är viktigt, utan det som är roligt. Det är ju lite det som är charmen med att träffas.
