the end of mongot?

Jag har just skickat det längsta sms jag någonsin skrivit. Som svar på "kan vi prata ikväll?" kom allt dåligt jag någonsin känt för honom. Mongot. Den vackraste man jag vet. Han som jag tror att jag skulle kunna älska mer än någon. skulle ha kunnat. Kanske.

Jag vågade för det där skulle ha. jag tror inte jag kan älska honom längre. Jag har spenderat år åt att hoppas att han ska ändra sig. Vilja ha mig. Och nu vill jag bara slå honom.

hmmm

han kanske har träffat en ny brud och hon går igenom hans telefonbok, skickar kryptiska sms till alla brudar för att få reda på hur många han egentligen har på gång...

nä, det hela stämmer alldeles för bra in på hans personlighet. Han är ju konstig liksom. det är inget nytt.

Vafan! psykopat...

sms kl 10:10 på förmiddagen.

"Vad hände egentligen? /mongot"

Eh, va? Vi har inte hörts på 2-3 veckor, jag ringde sist och du tycker att ett såns sms är berättigat?

"Vad ville du skulle hända?"

inget svar på hela dagen. Jag tänker. Stackarn är ju ändå utbränd, jag kanske måste ha lite överseende. Ringer upp. Mongojäveln trycker bort mig. TRYCKER BORT!

Det finns dom som är normala, och dom som är psykopater. enough said

(FAAAAAN)

Idag är en fantastiskt bra/dålig dag

1. Jag har gjort slut med big boss. Han förde det på tal. Hade märkt att jag var tveksam. Det känns bra. Vi är vänner. Tror jag. Vi kom överrens om att avståndet var dödsstöten. Suck. Jag känner mig lessen och lättad inombords. Det blev inte så jobbigt. Men som vid varje breakup så saknar jag det där jag inte har. kärlek. Det gick inte den här gången heller. Suck.

2. Det är strömavbrott i blåklockan. Jag trodde proppen hade gått men sen såg jag att hälften av alla grannar stod på balkongen och tittade på husen runtomkring. Ingen kan kolla på tv. Några öppnade en öl och började prata över balkonräckena. Tänk vad som skulle hända om vi aldrig mer hade ström. Kanske skulle man få några nya vänner. Jag hoppas strömmen går igång snart så inte alla mina grejer i kylen förstörs.

3. Det är mors dag. Min relation med min mamma är så frostig att jag skickade ett sms. Jag saknar min mamma.

4. Det har varit fantastiskt väder idag. Sommaren är här. Igår gick jag stan runt i flipflops och har idag kramp i vaden som tack. Flipflops älskar inte mig som jag älskar dom.

5. Jag har nog bestämt mig gällande mongot. Jag vill ha honom så det gör ont när jag tänker på det. När jag inte tänker på det känns det inte alls. Jag ska sluta tänka på honom. Han har fortfarande noll självinsikt. Jag skulle vara extremt olycklig med honom.

6. Tredje killen jag träffar har varit singel i 4 veckor och är inte alls redo för ett förhållande. Han tror nog det, men jag tror inte det. Vi får väl se vad som händer, men jag misstänker att inget kommer hända.

7. Imorgon ska jag jobba. Igen. Hur mycket ska man behöva göra det för att bli ekonomiskt oberoende? Jag börjar lessna nu.

8. Jag har gått upp ett halvt kilo igen. Suck.

Ytterligare bevis på att Frida är psykopat

Klockan 23:30 sitter jag i taxi tillsammans med den vackraste man jag vet. Han håller min hand. Berättat att han kollat på facebook om jag skulle komma. Inte hittat mig. Inte tänkt mer på det. Jag berättar inte att det var just därför jag inte anmälde mig på facebook. jag såg att han skulle komma och jag ville inte vara en faktor i det. Han säger att han blev jätteglad över att se mig, jag visste redan, jag i hans ögon att han inte såg någon annan efter att han sett mig.

Vi har försökt två gånger förut. Två gånger har han dumpat mig. Varför skulle det vara annorlunda nu.

Väl hemma hos mig ligger vi i sängen jag bara timmar innan delade med en annan man och dricker vin. Jag tänker på dig ibland. börjar han försiktigt. Efter en stund hånglar vi och han börjar nästan gråta. För att han saknat mig. För att han insett att han behöver ett förhållande. För att han inte förstår varför han dumpat mig. För att livet är hårt och han har det svårt.

Ville jag det här? Visste jag att det skulle bli så här? Hade jag verkligen tänkt innan att det här skulle hända?

Jag hade tänkt på det innan. Jag hade förberett mig mentalt på att han kanske skulle följa med hem när jag borde förberett mig på att säga nej. Gjort mig stark. Istället var jag svag.

Efteråt har jag hans sovande andedräkt i nacken och blicken fäst i väggen. Kvällen innan låg jag här med big boss. Då somnade jag fort. Sexet var inte hälften så bra, men jag var trygg och han är bra. Med mongot är jag tillfredsställd och klarvaken. Stirrandes in i väggen. Vill fly från min egen säng. Vad handlar det om? Jag trodde sexet skulle vara rått och samtalet kort. Istället ville han älska och prata ut. Och ses igen. Och han känns annorlunda nu. Nedbruten och på väg upp. Redo för ett annat liv. Mer ödmjuk. Inte samma womanizer som förut. One too many makes it hard it could be easy. Förut sjöng Britta om honom, nu sjunger hon om mig. När jag följde honom till tåget pratar vi om självhjälp och förhållanden. Jag säger att jag är redo för det nu. Att han är speciell för mig men att jag inte vet om jag kan lita på honom efter vad han har gjort. I huvudet undrar jag hur jävla korkad jag egentligen är. Jag tyckte han kändes annorlunda under andra försöket också. Jag hade fel då och jag har antagligen fel nu.

Korkad och svag. För mongot som delat min säng och min dusch och för en natt: mitt liv.

Tanke nummer två

Handlar förstås om den andra typen av män som befolkar min hjärna. Och jag misstänker att det är något slags val jag gör, det där med att ha ett antal karlar i mitt liv som alla skulle kunna vara något extra, men bara det att jag har fler gör att det saknas mer. Förra veckan stötte jag på ett gammalt ragg. En man som betytt ganska mycket för mig, som verkligen slet och slängde mig utan att jag knappt ens fattade vad som hänt. Jag förstår ju nu att det är han som har problem. Men ungefär samma problem som jag, vilket gör mig llite rädd. Det var ett år sen vi sågs sist och nu skrapade han med foten och trånade med blicken som att det var jag som dumpat honom. Innan han gick kom han fram och frågade om han borde stanna kvar, om vi kunde höras?

Först var jag stark. Kallade honom mongo och försökte istället ställa mig nära min hemliga crush. Sen blev jag ivägstulen av en annan gammal historia som dansade runt mig på golvet och luktade på min hals. En stund undrade jag om jag ätit snyggpiller för så mycket män brukar inte vilja ta på mig och känna min doft... På flyget mot östblocket började styrkan förtvina och jag intogs av tvivlet. Kanske är mongot annorlunda nu? Kanske kan vi... bli... det där jag hoppades förut? Min hemliga crusch visar inga tecken på att vilja ha mig som jag vill ha honom och jag har ju LOVAT mig själv att sluta tråna efter män som inte vill ha mig.

Flyget hem fylldes av andra tankar. Varför vill jag så desperat ha mongots beundran? Han har bevisat tio gånger att han inte är något att ha. Han är otrogen mot sina flickvänner, har konstiga illusioner om livet och om sig själv. Kan inte nöja sig.

Kanske är det jag som är mongot för att jag vill nöja mig. Jag vill ha en kärlek som är äkte med en person som är riktig och jag orkar inte med alla illusioner som folk vill bygga upp om sig själva