Att förflytta sig

Med hjälp av underbara vänner och släktingar har allt jag äger förflyttats norrut. Det gick förvånansvärt fort... Sen åt vi pizza och de försvann alla åt sina håll. Kvar är jag... I en större lägenhet med lamplöst mörker som mitt enda sällskap. Och jag vet inte vad som känns. Tystnaden låter annorlunda här. Alla mina saker är gömda. Jag vill inte rota i kartonger, vill inte inreda, tänka... Känns nästan som panik. Ångrar jag mig?