Tager du...

Idag gifter sig en av mina allra bästa äldsta vänner och en av världens bästa personer med en annan av världens bästa personer. Dom är dom som skulle hamna högst upp på listan om vi någon gång beslutade att vi ska utrota ondskan och endast lämpliga personer får skaffa barn (ni har kanske vid det här laget förstått att jag tror på att kriminella våldsamma personer har formats till kriminella våldsamma personer av sin omgivning snarare än att de har fötts onda). Människor jag tror och hoppas kommer finnas i mitt liv för alltid även om jag inte träffar dom så ofta som jag skulle vilja allra just nu.

Anyway... Av denna lyckliga anledning så befann jag mig tidigare i veckan i Blåklockan centrum tillsammans med resten av backslickmaffian (nu räknar ju inte jag mig själv dit, men ni fattar) och plötsligt insåg jag.

Vad kan man möjligtvis ge i present som uttrycker att jag är så extremt glad för att de här personerna finns och hur varm i hjärtat jag blir av att tänka på att dom är en legitim liten familj? Jag skulle kunna lägga alla pengar jag har på det och ändå inte lyckas... Och vilken ångest sådana tankar ger... Så jag intalade mig själv att det är ok att inte ge den perfekta presenten. Människor som gifter sig har fått konstiga presenter som de samlat på hög och gett tillbaka till affären i alla tider. Jag bara hoppas att mina älskade vänner slipper känna ångesten att de måste ta fram just min present varje gång jag kommer och hälsar på. ;o)

ungdomen och dess dekadens

Idag hade jag anledning att ringa upp en tjej som går på gymnasiet. Hennes mobilsvar var ASroligt! Och då påmindes jag om att jag en gång var den som talade in på mammas och pappas telefonsvarare (anno 94) att den som ringde var ställd i telefonkö och min morbror ringde om och om igen tills bandet var fullt och han satt tyst och andades och väntade. Väntade och andades. Och ingen var hemma. Han var inte nådigt arg efteråt.

Nu talar jag om att jag heter mongobongo och är jätteviktig och jobbar på företaget. Allt med myndiga rösten. Lyckligtvis hör jag inte de där meddelandena så ofta. Men när jag gör det blir jag lite deprimerad.

Innan resten av världen vaknar

Igår vaknade jag av mig själv kl 04:00. och kunde inte somna om.

Först tänkte jag den helt psykotiska tanken att jag skulle åka till jobbet och få sluta jättetidigt istället. Tänk. Börja halv 5, då har man ju jobbat sina 8 timmar halv 1. För det är ju ingen mening att äta lunch vid 12 och sen jobba en halvtimme. Och vad effektiv jag skulle vara när ingen annan var där... (Självklart är Frida så populär att hon har en skara personer som följer efter henne när hon är på office... ;o) or not.)

När paniken lagt sig lite hämtade jag datorn och satte på ett avsnitt av heroes och lät katten ligga på min mage medan jag långsamt lät mig vakna och bli en normal människa.

att jag på allvar tror att jag är smart...

...nyss satt jag en ganska lång stund och funderade på om det kanske är så att dygnet består av 12 timmar...

....


...eller kanske 14...

hmmm....

Ingenjören filosoferar

Eftersom jag just nu är inne i ett heroesmaraton så måste ju en del handla om det.

1. Jag är fortfarande kär i sylar. Det är helt emot min karaktär, jag gillar oftast snälla killar på tv. (Och när Peter Petrelli har tröjan av så visst gillar jag honom mer) Men de här känslorna jag har för sylar... det är liksom äkta. Eller så är det håret. Jag är svag för sånt hår. Dessvärre har de flesta killar som kommer upp i min ålder inte så mycket hår alls kvar.

2. Adam Monroe blev nyss levande begravd. Ett ganska hemskt öde för den som aldrig kan dö. För evigt fast med sig själv 6 foot under. Men! Det är inte det jag tänker på. Istället undrar jag hur det egentligen fungerar med dom som lever för evigt. Går dom upp och ner i vikt som andra människor? Dom kan ju inte dö av svält, men blir dom utmärglade? Kommer adam bli något av ett skelett i sin kista under marken? Och kommer han behöva bajsa? Bajsar över huvudtaget dessa människor? Om dom inte behöver mat borde dom ju inte behöva bajsa?

Kan någon förklara detta för mig?

klantarsel

onsdag

- jamen vi struntar i den där tråkiga festen vi är bjudna på och går istället på den där gatufestivalen på lördag

- ja, vilken bra ide. Vi hörs på lördag.

Fredag 21:39, sms indimper

- Du, det står på internet att den där festivalen är idag och slutar om 20 minuter.

- Neej, måste vi gå på festen då?

- Vi kan gå på det där snuskiga stället i förorten som dom här andra ska till?

- Måste vi? Fan.

Ibland är livet ett sånt himla antiklimax.

facebook-wonders

idag föreslår facebook att jag ska bli vän med en kille som jag inte har några gemensamma vänner med, men vi är båda kth alumni... men... hur många är inte det? har fejjan fått tuppjuck?

om att läsa nyheter eller inte

idag arbetade jag min första dag efter semestern. Mina arbetskamrater ägnade en stund åt att uppdatera mig på nyheterna. Eller... mest om svininfluensan, för det är tydligen en kille på ett annat kontor inom koncernen som fått den och varit helt däckad i en vecka. Och på ett eller annat sätt har jag nu fått för mig att staten ska betala för att hela sverige ska vaccineras med tamiflu. Min kompis är tveksam till om det är sant. En stund fick jag för mig att jag borde kolla upp sanningshalten i det som ju FAKTISKT bara är ett rykte. (men säg mig, är aftonbladet.se sannare än ett rykte? think not) och jag kom fram till att jag inte tänker det. Om jag ser på nyheter som något som ska förvärvas genom viskleken -Ohmigod! Har hela sverige dött i svininfluensa? så blir ju livet mycket mer spännande än det är just nu.

iofs är vad som helst mer spännande än livet just nu. Äta sova jobba klappa katt fantisera om att någonsin få ligga igen ta ur linser sätta i linser bestämma mig för att inte använda smycken provgå klackar ta gympadojor och slitna jeans vara allmänt velig på jobbet.

så går en meningslös dag ifrån mitt liv och kommer aldrig åter...

Totalt ointressant recap av min sista söndag innan arbetslivet drar igång igen...

vaknar bakis någon gång mitt på dagen med massor av grejer i sängen. typisk fyllegrej av mig. Tro att jag kommer skriva ett mästerverk på datorn, läsa lite i den där boken, orkar inte ta av mig kläderna innan jag lagt mig ner. Däckar, och vaknar i en hög av grejer. Det mest intressanta är att datorn låg öppenfläkt ovanpå mig. Jag måste alltså ha legat väldigt stilla inatt...

Har kollat på ungefär 1000 avsnitt av flight of the conchords. Älskar dialekten... Om jag någonsin skriver en dejtingannons skall följande inkluderas "förtur ges till nya zeeländare, massörer, flanörer och stenrika. I andra hand väljer jag den jag blir kär i"

Har lagat väldigt seriös lunch. Blev 6 matlådor att ställa in i kylskåpet. Med haloumi. Mmmm.... haloumi...

Katten har mördat en vårtbitare. Ville inte äta upp den efteråt. Jagförstår varför.

Försöker göra någon plan för imorgon. Kanske ska släpa mig till gymmet innan jobbet så jag har gjort av med lite aggressioner innan jag börjar? Industrisemestern är ju slut så det finns chans att man förväntas ha representabla kläder på sig. Jag kommer antagligen att behöva göra ett gäng stressbesök hos arga kunder. Måste tanka bilen. Orkar inte... vill ha semester för evigt. Eller nej, inte för evigt. Men typ 2 månader. Vore lagom.

Aja, ett avsnitt till, sen sängen.

oooh - sms från okänt nummer

måste vara från hemlig jättesnygg beundrare!

läser

Kära Lena och Kjell. Tack för en fantastisk dag och kväll. Vi hade jättetrevligt. Massa kramar från Birgitta och Bert.

suck

(observera att jag ändrat namnen för att hålla våra antagligen swingers anonyma)

Jag har tänkt på en sak

På den gamla goda tiden när dom filmade Tarzan för första gången, så valde dom en rätt mager, vältränad, hårlös man till att spela huvudrollen... Anledningen till det var tydligen för att han inte skulle anses vara en sexuell varelse eftersom han skulle vara så mycket naken. Tydligen så är en hårlös man omanlig och en muskulös man någon fattiglapp som måste arbeta med kroppen. Tänk att dom inte förstod att dom skapade en ny sexuell varelse på det här sättet...

Jag undrar hur dagens kvinnoideal har vuxit fram...

har köpt en ny tv.

Ingen killtv, men ändå. Jag kan inte blogga just nu, måste spela nintendo.

om att juiceglas är äckliga

Jag har varit hemma från jobbet idag. Jag vet inte om det kommer kallas en sjukdag, för jag har jobbat några timmar. Från sängen. Men ändå. Jag har varit hemma.

Det fina med att vara sjuk är att man får äta bara glass på hela dagen. Jag smällde i mig en kartong Ben & Jerrys cookie dough till lunch. Det går inte riktigt ihop med mina "sex kilo damn it" men jag har faktiskt gått ner tre och jag kan komma på värre saker än att jag inte går ner mer. Jag tycker faktiskt om mig ganska mycket som jag är. Jag har också druckit en hel liter brämhults nypressade apelsiner. Oftast dricker jag bara ett litet glas så det här problemet har aldrig uppstått, men jag har kommit på en sak. Jag KAN inte fylla på juice i ett redan använt juiceglas. Det är äckligt. Det torkar in grejer på sidan av glaset. Undrar om grejer torkar in på insidan av min mage? Jag hoppas inte det.

I love all pony-songs

säger hon innan han sjunger en låt om en ponny i stallet och hon faller.

"hon har mycket saliv i munnen. Mer än alla andra. Jag har aldrig blivit kysst så förut."

Jag önskar att kärlek i riktiga livet var mer som kärlek på tv. Jag önskar jag var kär och att det inte kändes så komplicerat som det gör nu.

Imorgon måste jag antingen köpa trosor eller boka en tvättid. Jag gissar på alternativ nummer 1.

the thief

Jag trodde jag hade lyckats sno till mig en bättre begagnad diskmaskin från jobbet.

Det visade sig att den är sprillans. Aldrig använd... Ibland har till och med fånar som jag tur.

Har ni tänkt på att...?

Sexuell upphetsning för en man är att faktiskt vilja tränga in i en annan människa. Dom har liksom könet på utsidan.

Det är jättekonstigt.

When fun comes to fun.

Min sidekick var på dejt med en man för ett tag sen. Han skulle låna toaletten hemma hos henne innan han gick hem. När han kommer in utbrister han "Jag har varit här förut!! Jag känner igen mig jättemycket"

Nu tänker du något i stil med "ah, han kände nån som bodde där innan, vilket sammanträffande" eller "ah, tänk om han själv bodde där innan! Vilket sammanträffande!" Men nej.

Jag och sidekick hade efterfest med honom och hans vän. För mer än ett år sen. Vi hittade dom utanför sunkig söderkrog en av årets bästa dagar, en av årets mest osminkade dagar. De träffades igen på internet. Kände inte igen varann.

Då blev sidekick raggad på av hans kompis, och jag fick massage av honom. Lyckligtvis hände inget mellan någon. Nu kanske Gud (eller vem som helst) säger att de får en chans till.

The end of Mr Y

Är den bok jag är besatt av just nu. Det är ganska spännande hur många böcker med existensialism i formen av matrix som ploppar upp i min bokhylla. Den här boken är bättre än matrix. Den knyter ihop historien bättre. Jag antar att det är dagens teknikkunniga filosofer som öppnar världen på ett helt nytt sätt. Bibeln besvarar ingenting, Gud är död. Nu uppfinner vi Gud på nytt och svarar på allt det andra.

I alla fall. I en del av boken tas frågan "Vad är tankar gjorda av?" upp och gör en halvt vansinnig jämförelse mellan tankar/världen och en värld byggd i en dator. Om jag bygger en by med människor och träd i en dator med stor hårddisk och programmerar människorna att tänka själva med hjälp av språk och information som jag matat datorn med, vad är då den människans tankar gjord av? Jo, samma sak som alla andra saker i den lilla byn, ettor och nollor. Och om tankarna är gjorda av samma sak som allt annat så försvinner det inte, det lagras i hårddisken som programmeras om en aning efter varje tanke varje liten datormänniska tänkt. Mer minne tas upp. Om man då tänker att allt i den fysiska världen är uppbyggda av samma sak, elektroner och protoner, så borde våra tankar också vara gjorda av dem. Och som träd och människor aldrig försvinner utan sakta bryts ner och blir till något annat så borde också våra tankar inte försvinna bara för att vi tänkt dom.

Jag blir lite knäpp av att läsa sånt här, besatt knäpp, så jag kan inte sluta.

voyeur

Jag har upptäckt att jag alltmer betraktar mitt liv som om jag är författaren av det.

Som när jag gick till tåget iklädd mitt nya glansiga läppstift och högklackade skor och en kille som knappt kan ha varit mer än 20 år ropar HEEEY BABE efter mig och jag känner mig inte förvånad även om jag efteråt undrade vad han egentligen menade med det. Drev han med mig för att en så gammal kvinna som jag poppar till sig med lite glansigt läppstift? Jag bestämmer mig för att han tycker något positivt för han är själv väldigt piercad i hela ansiktet och bär på en lila påse som klirrar och han gick framåt med en tjej som uppenbarligen var en bra vän till honom. I mitt huvud är scenariot stort och långt och fullt av detaljer.

Som på vägen hem då jag tittar noga hur jag ska åka för att komma snabbast och blir sedan distraherad av en gammal gymnasievän och hans tjej följt av några småkillar som härmar vad vi säger och sedan skickar någon form av flört mot mig över tunnelbanans mittgång och jag missar att gå av där jag ska av och måste istället vänta på nästa hållplats och åka tillbaka. För i mitt huvud har jag konstruerat vad den ena lillkillen lever för liv och vilka kompisar han har. Och själv har jag ADHD och kan bara prata i enstaka stavelser.

Och på min ena sida vid middagsbordet blir jag lite förbannad på en av killarna för att han är medlem i alla internetraggningssajter som finns och har 15 potentiella dejter i sin msn-lista och sin mobil och han erkänner glatt att han antagligen inte ser skogen för alla träd och igen tappar jag tron på männen på kärleken på livet och på min andra sida sitter en annan man som har blivit tillsammans med en mus till tjej som knappt säger något och använder inget smink och på överkroppen har hon någon slags mjukiströja och han. Han sitter i kavaj och är dubbelt så snygg som hon och det ger mig hopp för annars är det alltid tjejen som är snyggare och bättre på alla sätt i alla par jag vet förutom ett.

Och trots att jag bara druckit en öl trampar jag fel i mina klackiskor och nu gör min fot så ont så ont och jag ska äntligen sova.