Vad är väl en knöl i bröstet?

Idag gjorde jag det.

Idag tog jag av mig tröjan och lät en äldre man känna på mina bröst. Jag vet inte exakt hur jag ska beskriva känslan. Jag lämnade min vän och tryggheten i väntrummet, kvittret och skrattet vi delat dog ut och jag gick ensam in i hans rum. Knölen i bröstet dunkade. Eller var det hjärtat? Hans vita rock lät som nytvättad stärkt rock när han satte sig tillrätta och såg mig i ögonen. Jag svarade på frågor om cancer i familjen men allt jag kunde tänka på var om en bröstdoktor har svårare att se en kvinna i ögonen än andra män. Han bad mig klä av mig. Utan krusiduller. Inget "du kan klä av dig bakom skärmen och säga till när du är redo". Han drog inte ens för gardinerna. Jag fick peka på knölen. Aldrig har jag känt mig så osexig.

"Det högra bröstet är lite större än det vänstra. Det är helt normalt, faktiskt så har de flesta olika stora bröst"
"Jaså?" Jag lyckades få till en förvånad ton trots att jag redan visste. Herregud, jag har väl inte blundat i damernas omklädningsrum.
"Har bröstvårtan vätskat något?"
"nej"
"Har du opererat bröstet?" Han pekade på ett ärr
"Tagit bort ett födelsemärke"
"ah"

Jag fick lägga mig ner. Svala händer som noggrant kände igenom mina bröst, smorde in dem med kall kräm. Han pratade hela tiden, berättade om körtlar, och hur dom är vanligare på utsidan och ovansidan av brösten. Hur brösten är knutiga medan man fortfarande är ung.

Jag stirrade i taket. Kände mig inte som en kropp. Känslan i brösten försvann och för en sekund så kändes det inte som att jag ens hade några. Som att hans händer masserade en formlös rak bröstkorg. Sen var det över och han gav mig papper som jag fick torka av mig med. Jag måste komma tillbaka. Klämma brösten i mammografi och punktera knölen med en lång nål. Men han tror inte att det är något farligt.

"Det är rutin när man är så ung som du"

Känslan är udda. Jag har släppt in honom på min kropp och det var inte intimt. Det tar en stund innan jag återvänder till mig själv, till mina bröst och blir en normal, sexuell varelse. Och lättnaden sprider sig. Nu kan jag släppa det här ett tag.