för hundrade gången idag...

... står jag framför spegeln i badrummet. Han med den riktiga makten i mitt hushåll tittar på mig.

Tittar på toaletten

tittar på mig

tittar på toaletten

jag sträcker mig mot toaletten och spolar lilla spolningen. Han hoppar upp på kanten och tittar med odelat intresse på vattnet som hoppar och far. När det slutar tittar han på mig igen.

tittar på toaletten

tittar på mig

tittar på toaletten.

Shit vad det är dags för mig att sova! Men hur ska jag kunna förneka honom det som han uppenbarligen tycker är det roligaste som hänt sen berlinmuren föll.

alla hundar

På min gata i blåklockan finns det hundratusen hundar. Jag har inte räknat exakt men jag tror att det är så många ungefär.

På min gata finns hundratusen hundar som står på sina balkonger och skäller på fåglar som flyger förbi. Ibland går de förbi nere på gatan med sina ägare i koppel. Dom luktar på stolpar och vill hälsa när jag går förbi.

I min portuppgång bor nästan 500 hundar och en katt. En hund är liten och sitter alltid i armhålan på sin ägare som jag nästan helt säkert vet är bög. En annan är stor och släpar runt sin pensionär som måste gå ett varv runt en lyktstolpe med kopplet för att kunna hålla emot när det kommer en annan hund. Katten bor tillsammans med mig. Han äter torrfoder och vill ha nytt vatten två gånger om dagen. Jag vet ingen som tycker vatten är så gott som han.

På min balkong har jag satt upp nät för att inte katten ska ramla ner. I nätet sitter varje dag minst två harskrankar. Katten vill jaga harskrankarna. Om katten fastnar i nätet kommer det gå sönder och katten ramla ner. Betyder det att nätet skapar mer fara än trygghet?

kattvakt

Den här veckan passar jag världens fegaste katt. Ägaren till den var nervös för att jag skulle råka släppa ut den på balkongen tillsammans med min katt. Det hade hon inte behövt vara. När balkongdörren är öppen vägrar kattkräket komma ut från under sängen i det andra rummet. Suck

monster

Hans skrik skär genom natten. Väcker döda till liv. Skapar längtan i lugnet och oro i stillheten. Mina nyinköpta solcellslampor lyser svagt i mörkret. Klockan slår tre. Jag har sovit två timmar och jag stirrar i taket med blodsprängda ögon. Tänker... om jag ligger kvar så kanske det snart går över. Han kanske somnar? Han lugnar ner sig och allt blir bra igen... Men så blir det inte. Monstret vrålar och när jag ignorerar börjar det möbleras om i vardagsrummet. Böcker puttas ner från bokhyllan. Ficklampan åker i golvet med ett kras. Det går inte längre. Jag kommer mörda honom om det här fortlöper.

När kvällen kommer försvinner han bort i en vit volvo och jag är ensam kvar med den snälla katten. Snälla katten kommer kanske sakna sin vän för mycket. I så fall vet jag inte vad jag gör. Om inte så kommer jag nog försöka ge bort den andra. Hitta åt honom ett hem där han kan trivas. Vissa är ju bara inte gjorda för att bo i lägenhet.