när mitt liv blev en porrnovell

Ibland funderar jag över hur det kommer sig att jag nästan bara skriver om män på det här stället. En del pornografiska beskrivningar, mycket analys, en del rykten. Och om jag inte pratar om dom männen så pratar jag om männen på jobbet. Inte så mycket vad dom gör med mig som vad dom gör mot mig. Men varför? Jag har ju så många åsikter! Så mycket jag skulle vilja propagera för...

Men är det inte lättare så här?

Efter att ha läst feministiska bloggar inser jag att jagfattarliksomintevaddomsnackarom längre. När hände det? När jag började jobba för kapitalismen? När jag började betala höginkomstskatt? När jag skaffade en lägenhet i Täby? Oavsett anledningen är slutsatsen en. Jag fattar vad gubbarna pratar om. Golfen, bilen, båten, klippa gräset, svart hemhjälp. Men när feministen pratar står det still. Jag tycker liksom att Herregud, vet du ens vad du pratar om, lilla gumman. Vet du ens vad du är arg på? För en sak tycker jag faktiskt att gubbarna har fattat. Och det är att livet är för kort för att fokusera på de negativa sakerna. Häromdagen kom en lågstadielärare fram till mig och bad mig leta efter bollar som barnen tappat bort. Hon gjorde det framför hantverkarna jag bossar över. Gamla jag skulle blivit vansinnig över att hon förminskat och förnedrat mig. Nya jag sa bara "självklart håller vi utkik efter bollar"

Jag berättade historien för Grand, innan han rörde vid mig med sina magiska fingrar, medan jag fortfarande kunde tänka klart.

"Men, varför sa du ingenting?"
"Vad skulle jag säga? Vad jag än skulle ha sagt så skulle det bli fel"
"Hur menar du? Man ska inte ta skit, särskilt inte om man är tjej, du kunde ju bara ha sagt till henne att du faktiskt är högsta chefen på stället?"
"Hur då? Antingen verkar det ju som att jag skryter, eller som att jag verkligen måste bevisa nåt, och nya jag vill inte behöva bevisa saker"

Han la fram fler argument för varför jag borde sagt något. Men vad spelar det för roll? Jag kommer aldrig att träffa henne igen. Om jag lyckas göra henne något annat än irriterad så kommer jag få henne att skämmas, och det är ju inte det jag vill. Kan inte feminism vara att inte behöva bevisa sig bara för att man är tjej?