- jag tycker det här känns extremt jobbigt

- jag vet.

- vad tycker du?

- ... Det är... ju... svårt.... att dra igång något på distans...

- jag vet.

- ...

- Men... tänk om det går? Jag är rädd för att det går och att jag struntar i det bara för att jag är rädd. Vet du hur sällan jag känner att jag vill dra igång något med NÅGON? Aldrig. Är svaret.

...aldrig...

Så här i efterhand känns det ju som att jag bara plågade mig själv. Varför träffa någon som jag vet kan göra mig svag, som kan få mig att stamma, vars kyssar gör mig varm i hela kroppen och får mig att glömma världen runtomkring, om det bara ska påminna mig om det jag inte kan få?