lördag 27 februari 2010

har ni tänkt på den?



Hur kan 55 personer träffa någon på match.com varje dag? Betyder det att en stackare tror att han/hon träffar någon medan den personen inte tycker det?

tisdag 23 februari 2010

Samlingsplatsen för bittra män är här!

En krönika på aftonbladet... 

Och alla kommentarer är av män som tycker att de verkligen blivit oskyldigt beskyllda och dömda...

Hur kommer det sig att kvinnliga krönikörer som råkar nämna något om män hamnar i den situationen? Har män verkligen så lättsårade egon? Är de verkligen hemmatalibaner som inte klarar att bli kritiserade av kvinnor? 

Jag har bara en sak att säga: Suck. 

söndag 7 februari 2010

Vad jag vill!

Jag har tänkt lite på det här. Och jag har kommit fram till att jag vill inte jobba så mycket. Så nu lägger jag upp en plan för hur jag ska kunna jobba deltid och ändå få lika mycket pengar som idag. Några tips?

onsdag 3 februari 2010

En resa som förändrar livet...

Jag har aldrig drömt om att åka till Afrika. För många på resan var det en livsdröm, något de längtat efter hela livet! Sparat till i åratal... För mig har det gått ett år sedan tanken slog mig för första gången... Ändå berörde det mig på ett sätt jag inte förväntat mig...

hundratals elefanter... meter ifrån mig.

Jag kan inte ens räkna alla gånger jag var förstummad. 



Lejonen stod på vägen vi åkte på, alldeles bredvid bilen, och dom gav oss knappt en blick. Guiden förklarade att så länge vi sitter stilla i den öppna jeepen kommer de inte se oss som något som lever. Men om man får panik och rör sig så är det farligt. En gång hade en elefant stuckit in snabeln och tagit tag i den enda person som rörde sig... Det jag hade tänkt mig från början gällde inte längre sen. Lejon kändes inte så farliga. Elefanter däremot... Och flodhästar... och Bufflar. Buffel ville jag inte träffa... Aggressiva typer... 



jag vet inte hur jag ska kunna överträffa det?

Vad som stör mig med mitt förhållande

Innan jag åkte var allt frid och fröjd. Vi hade just varit bortresta tillsammans och umgicks jämt. Det kändes jättejobbigt att jag skulle åka. Jag saknade honom hela tiden när jag var borta. Ingen hade någonsin fått mig att känna mig så trygg och lycklig och säker på att jag vill dela min framtid.

När jag kom hem bråkade vi varje dag i tre dagar. Jag vet inte vad som hände då. Allting brast. Han litar inte på mig längre och jag vet inte varför… Han drömmer att jag lämnar honom, gör slut, försvinner, bara är borta. Han uppskattar aldrig när jag kramar honom eller talar om för honom att jag älskar honom. Han bara hatar mig när jag inte gör det. Minsta lilla grej. Om jag inte håller honom i handen när vi går till tunnelbanan. Om jag inte berättar hur mycket jag tycker om honom konstant. Jag kan inte ens räkna upp alla gånger jag fått försvara mig, försäkra honom att det är han jag vill ha. Han tror mig inte. Avvaktande… Och nu känns det som att orden plötsligt saknar mening. Och jag kan inte besluta mig för om det är jag som faktiskt är så dålig som han säger eller om han använder ursäkter för att skjuta mig ifrån sig. Vi pratar hela tiden om när vi borde flytta ihop, men jag undrar om det inte är början på slutet… Jag undrar om det inte är så att han insett att det inte känns lika bra som det gjorde och därför startar bråken… För att slippa vara den som gör slut.

När vi pratade i telefon nyss avslutade han med orden “aja, hej då. Det är ändå inge roligt att prata med dig när du är på jobbet, du är inge gullig då” Måste jag konstant vara gullig? Måste jag konstant prata om att jag saknar honom? Är det verkligen så ett förhållande fungerar? Samtidigt fortsätter han ge mig dåligt samvete för att vi inte ses i veckan. Trots att jag sovit hos honom 5 nätter sen jag kom hem och han sovit hos mig 1. Trots att jag säger att han får komma hem till mig hur mycket han vill och han använder ursäkten att han måste baka och lägger till att han inte kan baka och kan inte jag komma över och hjälpa? Och jag säger att jag gärna hjälper honom hemma hos mig där det finns diskmaskin och alla prylar som underlättar. Och han ignorerar.

Och ändå undrar jag vart alla varma känslor tog vägen… Varför lämnar han mig med klumpen i magen efter ett samtal som i övrigt var roligt och bra?