Att köpa ny säng

Att ta sig in på IKEA kan ibland vara svårare än att bryta sig in på slottet. Kuska runt parkeringen för att under årets första snöfall hitta en parkeringsplats någorlunda nära ingången känns lönlöst, att köa sig igenom tre våningar proppfyllda med grejer och människor och barn som gråter och vagnar och barnvagnar och folk som inte kan bär en tavla med vett och äntligen komma fram till avdelningen med sängar tömmer huvudet på all inspiration, men nu, nu är jag ju framme och kan provligga. Vrida och vända och tänka att här kanske jag ska sova. Så inser jag att det inte alls är så lätt. Sist jag skulle köpa säng var för 15 år sen och då fanns det tre modeller. Mjuk. Medelmjuk och Hård. Nu ska man tänka på hur lång man är och hur tjock man är, och vart tjockheten sitter. På höfterna? Axlarna? Fryser jag om natten ska jag ha en sorts madrass och svettas jag ska jag ha en annan. Sover jag på rygg ska jag ha en tredje. Sover jag på sidan kanske jag kan ha den första trots allt. Jag kan inte bestämma mig.

Att titta på sängstommar är ännu mer tröstlöst. Vad... vill... jag... ha? Och varför hade jag inte vett att skaffa mig en karl innan beslutet skulle tas så jag kunde lämpa över det på honom. Det är ju alltid lättare att veta vad man vill när någon tjafsar emot.