Det kanske krävs en kvinna

När jag sitter och slögooglar lite på en av de som utsetts till en av de mäktigaste kvinnorna i sverige i år hamnar jag snart på en tråd av internet-inlägg som visar vad olika mäktiga kvinnor har att säga om jämställdhet. Det vettigaste som gick att läsa var “skaffa en jämställd man för att kunna ha en rik karriär själv” och det minst vettiga var moderaternas gamla dänga om att en väg till jämställdhet är att underlätta för familjer att skaffa hemhjälp. För moderaterna har insett att det aldrig kommer att gå att få männen rumsrena nog att kunna bära halva bördan i hemmet. Istället måste man hitta någon annan som kan ta över halva ansvaret över hemmet och barnen.

Själv har jag aldrig fattat hur man kan uppnå jämställdhet genom att anställa en barnflicka som tvättar och städar och hämtar barn och lagar mat åt dom. Vilken människosyn ger man sina barn egentligen? Den att mammor är jämställda och unga kvinnor är dom man kan köra över och prata skit om? För man har ju hört hur kidsen pratar om “sina” barnflickor. “Vet du, jag kan få henne att hämta det här och det där, för hon är MIN”.

Unga kvinnor äger man.

Jag minns fortfarande när en äldre man som anser sig jämställd först bjöd in mig att vara med på ett viktigt möte (yesss, jag är viktig!!) och sen fortsatte med att förklara att när männen talar så är det bäst för små tjejer att ha stora öron och liten mun. (!!!!) Jag minns fortfarande hur häpen jag blev, hur jag fantiserade om att jag gav honom en rak höger, och hur jävla paff han blev när jag efter några fler liknande kommentarer sa åt honom att jag inte tänker tolerera hans nedlåtande behandling av mig. Han var tyst i flera minuter, sen kom han springande efter mig och förklarade att om man jobbar i en mans värld så ska man minsann tåla att bli behandlad som en man.

Enda problemet var att han inte behandlade mig som en man. Han behandlade mig som en ung kvinna.

Lilla gumman

Du har fan inte rätt att kalla mig det. Gubbjävel.