This one goes out...

... till min goda vän kungen.

Kungen har det inte lätt just nu. Hon har en majestätisk smärta i sitt knä. På dansgolvet måste hon ta det lugnt så hon inte tappar det... Hon har drabbats av en royal förkylning och kan inte gå till jobbet. Istället ligger hon hemma och grubblar över sin hjärtesmärta och klagar på att jag inte uppdaterar min blogg medan jag är på jobbet.

Just nu känner jag mig som det eviga mongot, för jag kan inte hjälpa kungen. Hon kallar mig sin livscoach och för det är jag stolt. Men mina råd till henne är helt baserade på mig själv, trots att jag vet att vi är fundamentalt olika på några punkter. För detta känner jag mig självisk. Särskilt som jag själv har brottats med exakt samma ångest som hon. Det var för länge sen och jag har nästan glömt. Och av det jag kommer ihåg spottar jag ur mig bitar som att det är självklart. Men det är inte självklart. Så kungen, this one is for you:

Det är tillåtet att älta. Man måste tömma sin kropp på känslor och det bästa sättet är att prataprataprataprata... Det är okej att vara självisk. Man får hata småbarnsfamiljer och handhållande tonåringar på stan. Du kan till och med slänga in lite hat för pensionärer som varit tillsammans så länge att deras känslor för varandra liknar hat med en släng av lojalitet. Men akta dig för att hata dina vänner. Du kan behöva dom sen.

Och om vännerna lessnar på att lyssna, blogga! skriv dagbok eller ring friends-hotline. Tillåt dig själv att tänka på och prata om annat med dina vänner.

Tänk på att det snart är sommar! =o)