En glittrande kväll inte så långt fram i tiden kommer den här kvinnan vara ett nervöst vrak. Jag ska åka på en illa beryktad kryssning med ms klamydia. Lyckligtvis ska jag inte ragga på finländare med hockeyfrilla (även om jag gillar att kalla dom fin-ländare, för det skulle betyda att jag är halvfin... =o) ) utan åka med ett gäng utvalda gamla kompisar som gillar att dricka alkohol tillsammans och prata om tider som varit men aldrig kommer igen.
Anledningen till att jag är nervös är för att en viss man ska följa med. Jag har inte träffat honom på länge nu. Sist var kanske i september. Då stal jag en stund i hans närhet trots att vi egentligen satt vid olika ändar av bordet. Trots att jag hade honom vid min ena sida och hans dåvarande flickvän vid min andra så stannade världen till en aning. Det var då han berättade att allt inte var solsken på den planet som var deras och en liten gnista tändes inom mig. Av vad? Av hopp? kanske...
Det konstiga med den här människan är att han är så... mänsklig...! Vänlig och varm och riktig utan att tumma på det andra. Smartheten, humorheten, underbarheten.
Det som är oroväckande är att hans ex är en vältränad sak. En graciös liten fjäril, vän och vänlig. Vacker. Och jag? Jag mäter 190 i högklackat, fyller ut mina kläder både på smickrande och osmickrande sätt, skrattar högt och bullrigt och kan blir arg för ingenting. Hur ska jag kunna passa in i hans mall?
Om Att Vara Singel (Eller Inte)
14 år sedan
2 kommentarer:
Du ska inte passa dig in i hans mall! Du ska vara precis den du är! Oj jag fick visst ett litet anfall av femi fury..
självklart inte!
Nu föll det sig så lyckligt att intresset falnade så det känns mindre måstigt att passa in... ;o)
Skicka en kommentar