Jag gillar att klaga på mitt jobb, men när jag tänker på det lite extra så blir jag alltid lite varm i hjärtat... Idag var jag antagligen mest bakis på hela det här året. Jag genomled ett möte och jobbade aktivt ungefär en kvart. Var på kontoret totalt tre timmar tror jag. Högsta chefen frågade om jag hade betongkepsen på och skrockade lite. Det är det jag gillar med mitt jobb. Man kan liksom vara sig själv, dom räknar med att jag sköter mitt jobb och ifrågasätter inte hur jag beter mig.
Minuset var att big boss var där. Han var där igår också. Jag hade förväntat mig något. Jag vet inte vad. Han ringde innan och frågade om han kunde sova hos mig. Jag sa att han nog skulle ta in på hotell. Han ville att vi skulle ses och prata ut. jag skulle ut och supa mig gumsjuk med 20 snickare. Jag vill nog inte prata mer. För jag vet redan vad jag vill. Att jag inte vill. Men jag kan inte säga det. Jag kan verkligen inte göra slut. Jag tyckte jag var duktig som lyckades göra det en gång. Måste jag verkligen göra det en gång till?
Om Att Vara Singel (Eller Inte)
14 år sedan
1 kommentar:
Åh så där har jag det också. Att man får vara som man är. Gud vad jag saknar mina kollegor.
Skicka en kommentar