Plötsligt avbryter hon mig mitt i en mening. "Jag måste berätta en sak och nu är jag redo" och så håller hon fram handen. Och jag fattar ingenting. Hon har gift sig. Min hjälte som alltid menat att giftermålet är förlegat och att i princip alla är lurade att tro att den dagen man gifter sig ska vara den största i livet, den då man ska vara vackrast och lyckligast och alla ska avundas en. Men i själva verket är det bara dyrt. "Det är inte det att jag inte kan tänka mig att vara gift, eller att jag inte gillar att gå på andras bröllop, jag är bara inte särskilt intresserad av att göra det själv." Precis som jag tycker. Och eftersom jag är så programmerad att tro att hon aldrig kommer göra det så förstår jag inte att ringen på hennes finger är en sån ring. Trots att hennes mage är allt annat än diskret. Trots att hon varit tillsammans i en evighet. Trots att hon trots allt hintat det flera gånger. Jag ser det nu i efterhand. Därför är jag inte förvånad, men det tog en stund att förstå. Hon hade gift sig i hemlighet cch vad jag förstår är hon inte ensam om det nuförtiden. Jag vet flera som rymt och gjort det utan att berätta för någon. För man vill vara gift utan att gifta sig. Slippa möhippor och svensexor och hysteri kring klänning och tonårsfinnar och gå ner 10 kg i vikt för att man måste vara sitt snyggaste någonsin. Man kanske inte känner sig som en prinsessa som man borde... Och hon är fortfarande min hjälte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar