Ytterligare bevis på att Frida är psykopat

Klockan 23:30 sitter jag i taxi tillsammans med den vackraste man jag vet. Han håller min hand. Berättat att han kollat på facebook om jag skulle komma. Inte hittat mig. Inte tänkt mer på det. Jag berättar inte att det var just därför jag inte anmälde mig på facebook. jag såg att han skulle komma och jag ville inte vara en faktor i det. Han säger att han blev jätteglad över att se mig, jag visste redan, jag i hans ögon att han inte såg någon annan efter att han sett mig.

Vi har försökt två gånger förut. Två gånger har han dumpat mig. Varför skulle det vara annorlunda nu.

Väl hemma hos mig ligger vi i sängen jag bara timmar innan delade med en annan man och dricker vin. Jag tänker på dig ibland. börjar han försiktigt. Efter en stund hånglar vi och han börjar nästan gråta. För att han saknat mig. För att han insett att han behöver ett förhållande. För att han inte förstår varför han dumpat mig. För att livet är hårt och han har det svårt.

Ville jag det här? Visste jag att det skulle bli så här? Hade jag verkligen tänkt innan att det här skulle hända?

Jag hade tänkt på det innan. Jag hade förberett mig mentalt på att han kanske skulle följa med hem när jag borde förberett mig på att säga nej. Gjort mig stark. Istället var jag svag.

Efteråt har jag hans sovande andedräkt i nacken och blicken fäst i väggen. Kvällen innan låg jag här med big boss. Då somnade jag fort. Sexet var inte hälften så bra, men jag var trygg och han är bra. Med mongot är jag tillfredsställd och klarvaken. Stirrandes in i väggen. Vill fly från min egen säng. Vad handlar det om? Jag trodde sexet skulle vara rått och samtalet kort. Istället ville han älska och prata ut. Och ses igen. Och han känns annorlunda nu. Nedbruten och på väg upp. Redo för ett annat liv. Mer ödmjuk. Inte samma womanizer som förut. One too many makes it hard it could be easy. Förut sjöng Britta om honom, nu sjunger hon om mig. När jag följde honom till tåget pratar vi om självhjälp och förhållanden. Jag säger att jag är redo för det nu. Att han är speciell för mig men att jag inte vet om jag kan lita på honom efter vad han har gjort. I huvudet undrar jag hur jävla korkad jag egentligen är. Jag tyckte han kändes annorlunda under andra försöket också. Jag hade fel då och jag har antagligen fel nu.

Korkad och svag. För mongot som delat min säng och min dusch och för en natt: mitt liv.