Två dygn som känns som en livstid.

När jag var på konferens häromveckan råkade jag förföra mr big boss på systerföretaget. Eller ja. Råkade...? Råkar gör man när man snubblar i trappan, spiller sin öl eller kommer försent till ett möte. Frida gjorde följande:

Börjar försiktigt med att högt över middagsbordet klargöra sin singeldom så att alla kan höra

Blir full

Ramlar på bowlingbanan och glider ut i oljan halvvägs längst banan (hade förresten tänkt använda den klänningen ikväll, kanske dålig ide)

Ger honom en "sexig" high five *skäms*

Tvingar honom att följa med järngänget på några extra nödvändiga öl efter att alla seriösa människor gått hem.

Gör sitt första move, armkrok under vinglig gång på småstadens kullerstenar

Andra movet. Luktar på hans rakade huvud och berättar för övriga gubbar att hon aldrig luktat på ett så gott huvud förut. (by god, jag älskar ju tjockt brunt hår. Kan jag sluta ljuga??) Big boss verkar inte helt obekväm.

Tredje movet. Lägger handen bredvid hans på soffan.

Fjärde. Tar hans hand lite diskret (har insett i efterhand att diskret inte går ihop med bord med glasskiva)

Femte. Lägger hans hand på sitt knä. Inbillar sig att han gjort ett närmande.

Sjätte. Släpar med honom till hotellobbyn. Åker upp i hissen med en av gubbarna och ropar ytterligare diskret ut sitt rumsnummer medan dörrarna stängs.

Jag är fortfarande förvånad över att jag slapp sova ensam den natten. Jag är ännu mer förvånad över att ryktena på jobbet verkar vara obefintliga.