Livet är ett ständigt vägskäl

Efter en lång promenad med sidekick kommer jag hem till ett missat samtal från big boss.

Jag borde väl ringa tillbaka. Jag gissar att han kommer vilja hälsa på inom ett par dagar. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är mållös. Kall. Vill inte vara ensam och därför känns det inte helt farfetched att jag kommer säga ok. Men det finns också risk för att jag kommer behöva ha det. DET. Snacket. Som jag nog redan har sagt till honom. Fast i andra ord än dom riktiga. Mellan raderna. Jag tror inte killar fattar sånt. Så egentligen har jag nog inte sagt någonting.