Om att bli dumpad

En gång dejtade jag en kille som vi kan kalla för Pelle Plutt. Varför jag vill kalla honom det kan ni säkerligen lista ut genom att tänka på en viss del på mannen som ofta diskuteras i form av storlek i olika sammanhang. (Jag själv gillar att vråla efter galningar på motorvägen "Hur jävla liten har du? Ditt praktarsle" Efter att de gjort en vansinnig omkörning som riskerade livet på alla inom en radie på 200 meter eller bara söndagskört i 180. (Vilket för övrigt en del gubbar på mitt jobb gillar att hålla på med och jag har noll respekt för. Man tjänar typ 5 minuter på en timmes körtid och man har bevisat att man har mindervärdeskomplex. I rest my case))

I alla fall... Pelle var en jättetrevlig kille som jag hade hittat på någon happening genom något nätverk som jag en gång belyste med min närvare tre gånger om året. Han är en fantastiskt trevlig kille! Omtänksam, smart, vettiga värderingar... (Förutom att han var aktiv medlem i kyrkan och jag tycker att kyrkan är en sekt, men det har inte med den här historien att göra så jag lämnar det utanför) Han tog med mig ut på segling, promenader i slottsträdgården och andra helylleaktiviteter som fick mig att smälta inombords. Vi höll oss till ganska traditionell uppvaktning i några veckor innan jag skulle sova över för första gången. Och vi beslutade innan att vi inte skulle göra något... utan bara sova. Det slutade ändå med att vi kände lite på varandra, och jag upptäckte till min stora fasa och förtret att... den var den minsta jag någonsin sett.... Och då har jag ändå råkat surfa in på en snuskig hemsida med just den inriktningen... (den händelsen vill jag verkligen inte prata om)

Jag tänkte över saken under de närmaste dagarna och kom fram till att det ändå skulle bli spännande att göra the dirty deed med honom. För att det var en ny upplevelse liksom. Och för att jag faktiskt gillade honom. Och för att jag hade hört det där om att män som saknar vissa grejer anstränger sig mer på andra saker osv. Jag ville verkligen veta om det var sant!

Det var det inte.

Spänningen i vårt förhållande tog bara slut. Det fanns ingen energi kvar. Och när jag försökte analysera kunde jag inte se någon annan anledning till det än att Pelle... var en Plutt. Mind you, så här i efterhand inser jag ju att om Pelle hade ansträngt sig lite för mig i sänghalmen på något sätt över huvudtaget så hade jag kanske känt spänningen någorlunda. Så det var inte bara pluttigheten per se som avgjorde. Men om han hetat Pelle Enorm hade det kanske fungerat ändå... Det är en komplicerad tankekedja.

I vilket fall. Då, som nu, var jag livrädd för att folk ska tro att jag är ytlig efter att jag i åratal propagerat för att kärlek är större än oss alla och sällan handlar om sex. Så jag kunde inte göra slut av den anledningen. Jag var tvungen att vänta kvar. Vara lite obekväm. Bete mig lite konstigt så han kände på sig... Tills han gjorde slut.

Det lustigaste är att jag vid varje break-up har en liknande historia. Jag har nästan aldrig gjort slut på riktigt. Jag kan inte göra slut.