Om att bli dumpad II

Eftersom det var på väg att bli en lång kommentar så får Mr K sitt svar här...

Det bästa med att vara på det här sättet är, som du skriver, att det inte är särskilt tidseffektivt. Det har hänt mig att personen jag försöker få att dumpa mig inte alls plockar upp signalerna. Vilket betyder att jag är knepig och svår och undviker att svara på tilltal. Och han bara kramar mig extra hårt, pratar mer eller mindre beroende på situation, lagar mat oftare och vill vara mitt stöd i vad han tror är en fas där jag har det lite svårt. Något som borde få mig att älska honom mer... men bara ger mig själv ångest över att jag inte vill vara med honom trots att han är så underbar.

Sen när jag väl lyckats samla mod och säger något så tar jag nästan tillbaka det så fort jag sagt det, för j-a-g KAN inte göra slut. Det är ett ok. En gång tog det fyra månader att göra slut. Och enda anledningen till att det slutligen tog slut var för att han blev så rädd för mig att han inte vågade föreslå att vi skulle ses, trots att han kontinuerligt hörde av sig och jag kontinuerligt svarade. Det är en sjukdom. Jag är sjuk.

(hmm... betyder det att jag fortfarande är tillsammans med honom? Man kanske skulle kräva in lite ligga)

(Vafan, det där sista var väl onödigt)















(För den som inte förstått det ännu så handlar detta om att jag försöker få damen jag uppvaktade för ett par veckor sen att dumpa mig. Det går sådär)