Jag har en vän som jag inte pratat med på ett tag. Det är inte det att jag inte älskar henne. Men ni som är trogna läsare vet att jag kanske inte mått så bra det här året då min mamma lämnat min pappa för valfri raggare och sedan börjat bete sig som att hon skulle kunna vara alkoholist. Jag utredde knöl i bröstet. Jag har utsatts för gubbdjävular på jobbet och fått mina sommardäck till bilen snodda (nya kostar 6000. 6000!!! Fuck that thief. And not the good way) Kärleken har inte heller gått nå vidare, men det känns så futtigt jämfört med mina andra problem. Det börjar dock klarna. Min pappa mår i alla fall bra nu. Mamma verkar kunna stå på sina egna ben igen. Jag kanske får några slags pengar från försäkringen för däcken. Sommaren kanske kommer. (Jag är fortfarande inte helt säker efter nattens snöfall)
Problemet med min vän är att hon undviker att fråga hur jag mår när hon vet att jag mår dåligt. Jag vet inte om det är med flit, men jag misstänker det. Och det ger mig tankar som jag inte riktigt orkar hantera när jag redan är nere. Jag tycker själv att jag ställt upp för henne när hon behövt det. Men jag kanske har fel?
Om Att Vara Singel (Eller Inte)
14 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar