sorg

Jag är just hemkommen från konferens med jobbet... Det blev alldeles för lite sömn och alldeles för mycket alkohol, som vanligt. Och alldeles för mycket skitsnack. Också som vanligt

En sak som inte var som vanligt var att jag istället för att anstränga mig hårt för att undvika närkontakt av tredje graden med gubbstruttarna spenderade en rätt lång stund med en av kvinnorna på företaget. En kvinna som förra året förlorade sin tjugoåriga son i en mystisk bilolycka. Alkoholen gjorde mig inte starkare och den sorg jag känner för henne... kan jag inte ens beskriva. Vilket avgrundshål hon befinner sig i. Hon fick inte ens se honom för att han var så illa tilltygad. Oigenkännlig. Hon kommer aldrig få veta vad som hände. Var det en olycka? Var det någon som ville honom illa? Blev han puttad, hoppade han själv, eller vinglade han?

Livet är fullt av smärta. Och idag tillägnar jag de människor som fattas mig. Mina ögon får vara rödsvullna. Det gör ingenting.