och när jag ändå är inne på musica

Det var bara en vecka sen men det känns som en evighet. Massor av mil, tusen glas vin sen. Inte en enda arbetsdag.

Jag befinner mig här:



Havet brummar, solen bränner, syrsornas ljud är öronbedövande. Ur högtalarna kommer tonerna från den här:



Han för mig bestämt i en dans jag aldrig förut har dansat. Hans hand ligger obekymrat och vilar på den mest svettiga delen av min rygg. Han måste vara minst 15 år äldre än mig. Hans hår är prydligt kammat och han har glasögonen på plats trots att det säkert är 40 grader i solen.

"Förstår du vad hon sjunger? Hon säger att allt han säger är ord. Ord, ord ord. Och förstår du vad han säger?"

"Ja, jag förstår. Hon tycker att hans ord är tomma"

"Han säger de vackraste saker man kan säga, men menar inte vad han säger"

"...som alla italienare alltså...?"

inget svar. Konstigt.