tisdag 10 februari 2009

jag hatar arbetskamraters barn

Inte för att jag träffat dom, inte alls. Men för att jag är så fucking jävla less på att bli påprackad jultidningar klasskorvar, strumpor som sitter illa och blomlökar. Det är den första saken jag hatar. Förälderns lite anklagande blick när jag tycker att jag behöver väl inte köpa nån jävla korv för 200 spänn för jag tvingar ju aldrig henne att lägga ut pengar på mina katter? Sen måste jag lyssna på de tokhögersvängda arbetskamraternas ilska över att man måste låta barnen sälja grejer för att det inte är tillåtet att låta föräldrarna ge pengar till klassen. Ingen förståelse för dom som inte har pengar!! (observera att jag nu hatar båda sidor av denna aspekt, och jag vet att jag har dubbelmoral, men jag behöver inte vara vettig. Dessutom hade jag kanske köpt nåt om ungjäveln frågat mig själv istället för att vara cepelat och tvinga mamma eller pappa att göra jobbet)

Det är nämligen det andra jag hatar med barn idag. Att dom är så fucking jävla lata!!! Och det är inte barnens fel, jag vetdet. Det är föräldrarna. Och jag har själv valt att bo i en kommun blå som blåklinten bredvid ett dagis där föräldrar lämnar sina barn i en enorm lexus trots att dom bor tre kvarter bort och det skapar ett trafikkaos som gör att jag knappt kommer ut från parkeringsplatsen. Samma trafikkaos är ju LIVSFARLIGT för barnen. För det är ju inte som att pappa lexus eller pappa bmw (konstigt nog är det nästan aldrig mamma lexus eller mamma audi. Mest mamma volkswagen eller mamma volvo. men men... feministfrida ska kanske nöja sig med att papporna faktiskt tar ansvar för att ungen kommer till dagis. Mammor har ju faktiskt inget sånt organ man måste kompensera för) skiter ju fullständigt i gångtrafikanter runt omkring! Trottoaren är ett extra körfält och pengar gör ju helt enkelt andra människor mindre viktiga.

Sen hör jag om folk som har barn som ska börja gymnasiet. Folk som bokar en egen tid med syo på skolan för att kolla vad barnet har för val och vad folk bör välja för sina barn. Och det gör mig mörkrädd. Vad jag minns det som kunde man mycket väl välja vad man ville läsa på gymnasiet själv. Ett litet stöd från mamma och pappa som säger att man får göra vad man vill och svarar på frågor räcker väl fint?

Shit pommes frites. Jag kommer säkert bli likadan. Och barnlösa människor överallt kommer göra korstecknet när jag kommer åt deras håll och jag kommer inte bry mig för min lexus stänger ute alla ljud och ljus. Gud hjälpe mig

Inga kommentarer: