På senare tid har jag fått framförallt två ångestframkallande kommentarer. Den första var från min mamma
"Så Frida, hur gick det egentligen med den där Red som du pratade om förut?"
mutter mutter, han var lite långsam i starten, det blev inget, mutter
"Suck... Men Frida, nu får du allt bestämma dig... Antingen är dom för på, eller så är dom för av. Hur vill du ha det egentligen?"
Det är väl kanske inte alltid ett val? Det måste ju kännas rätt! Annars lever jag hellre själv.
"Jag vet att du klarar dig själv gumman, du har bevisat det. Nu behöver du inte bevisa det längre, varför kan du inte bara träffa någon och bli lycklig?"
Som du eller? Fuck you mama.
Den andra kommentaren kom från en numera pensionerad man som kom till kontoret och åt lunch med mig och de andra idag.
"Jag förstår inte varför det ska vara så svårt för dig att hitta någon? Du slösar ju med livet i olycklig ensamhet när du kunde leva i parrelationlig bliss"
Och framförallt slösar jag med nätterna på sömn när jag kunde få ha all the sex och middagarna som jag måste laga själv och spriten som måste drickas för att våga ragga på vältränad 18-åring på krogen.
Ibland undrar jag om det är mitt val att vara ensam. Jag inbillar mig att jag hellre är själv än med fel person, men jag kanske bara lider av falska förväntningar. Eller så kan ingen leva med mig och jag har bara inte förstått det än. Hur listar man ut vilket svar som är det rätta?
Om Att Vara Singel (Eller Inte)
14 år sedan
4 kommentarer:
Nej nej nej. Jag fattar precis vad du menar. Jag undrar också ibland om det egentligen är så att jag lurar mig själv och allt det där. Men ja, det måste ju kännas rätt och det ska vara rätt från två håll och det är inte alltid lätt. Folk som säger så där får det att låta som att man kan vakna ena dagen och säga att ok, nu väljer jag parbliss istället och så blir det bara så. Not that easy.
Men herregud, VARFÖR skulle man vilja leva med en person som inte är rätt??? Dejta, visst, men LEVA ihop? Huuu. För delat liv, samboskap och hela paketet har jag enormt höga krav. And damn proud of it too.
Nä, ta det från en som aldrig varit singel. Det är inte värt det ifall det verkligen inte är 100%. Du anar inte hur många jag ångrar. Ex. 140cm-lång, psykogirl, reboundgirl 1, 2 och 3 mfl. Nu firar jag 10 år i mitt nuvarande förhållande men det är ju bara röta.
underbara människor är ni. :o)
Skicka en kommentar