Byt jobb och gå vidare

Stop whining and just do it. Som jag tror att ni alla säger bakom era datorskärmar. Och därför ska jag berätta en liten historia om varför jag inte gör det.

Historian handlar egentligen inte om mig, men den kunde göra det. Den handlar istället om vänner till mig. Starka stolta kvinnor med ungefär samma yrkesutövning som jag. Ungefär samma ålder, ungefär lika utsatta.

En var den enda som inte blev bjuden på fest som företaget betalade.

En annan var den enda på kontoret som inte fick julklapp.

En tredje fick automatiskt 1000 kr mindre än man som började samtidigt. Med samma utbildning. med samma erfarenhet.

En fjärde blev inkallad från viktigt möte för att passa chefens bebis medan han gick igenom några papper.

It goes on and on.

En del av mig skriker åt mig att lägga ner, ge upp. Byt jobb och gå vidare. Välj en annan bransch, en med större tolerans. En med mindre gubbar.

En annan del av mig känner ansvar för kommande generationer kvinns. Om inte jag, som är gnällig i bloggen men stark på jobbet, sätter dit gubbarna och får dom att förstå så kanske en annan måste det. Och hon kanske är stark på bloggen och vek på jobbet.

Sen tar det emot att byta jobb, för jag kanske måste gå ner i lön, få mindre ansvar, mindre frihet. Det är lågkonjunktur därute och jag är inte en fighter. Jag klarar inte att genomlida i väntan på bättre tider.