Av valfri underlig anledning fick jag för mig att kärleken kanske häckar på internet, för det finns ju så många andra bra saker där... Sagt och gjort, jag hittade en spännande journalist med vardagligt men ok utseende och charmiga och roliga ord att ta en promenad med i vårvädret.
Och han uppfyllde alla fördomar som kan finnas om internetdejting. Bilden han tagit måste ha varit en lucky shot. Man ser att det är han, men kanske lite photoshoppad.
Han avslutade nästan varje mening med att stirra längtansfullt på mina bröst.
Han stirrade längtansfullt på förbispringande joggarinnors rumpor.
(for the record, jag hade typ vinterjacka på mig, det var seriös avklädning med blicken)
Han försökte hålla mig i handen
Jag tog tillbaka handen under tystnad
Han försökte hålla mig i handen en gång till
Jag uttalade att jag nog ville behålla min hand för mig själv.
Han uttalade att han gärna skulle hångla.
Jag lät tre lååångsamma sekunder passera i smärtfylld tystnad. WTF!!!!? Har människan ingen självdistans.
Jag lät honom förstå att jag hade gissat det men att jag nog står över.
Han berättade att han tycker det är mysigt att hångla och undrade om jag inte kunde tänka mig lite tongue on tongue-action trots allt.
Jag svarade att jag tyckte det var en dålig ide, men det var ju trevligt att träffas, hint hint.
Han drog en lång harang om att det kanske är en dålig ide för en bra människa som jag att bli sedd med en murvel som han.
Jag höll tyst om att jag gillar journalister i allmänhet. Sen gick jag till bilen och åkte hem.
Om Att Vara Singel (Eller Inte)
14 år sedan
5 kommentarer:
Alltså. Nätdejting är bra om man vill ligga. Men då förutsatt att man hittar någon HET att göra det med. Nätdejting för att hitta kärlek, not so much.
Men va fan. Jag som precis hade funderat på att prova. Typiskt. Nu blev jag ju helt avtänd...Men jag känner faktiskt rätt många som träffats via nätet som idag är gifta och har barn.
Men...
Jag har också vänner som träffats på nätet och har lyckliga stabila romantiska fantastiska förhållanden med andra människor som är fullständigt normala... Så, singelsussi, jag tänker nog ge det ett par försök till
och fine-lady; Jag skulle inte ha nåt emot lite ligga, bara inte med valfritt mongo... :o) Och var hittar man då LOVE? Krogen där alla är så fulla att det är osynligt även om dom är ett kap på riktigt? Någon av mina vänners alla upptagna kompisar? Kanske en äldre gift man på jobbet?
Det kanske är lika bra att bara ge upp? :o(
Ja, man blir ju galen. Var finns dom? För man kan ju inte bara ge upp. Det verkas så otroligt deppigt.
Ge upp, icke! Men jag tror på spridda kort. Inte hänga upp sig/hoppas på en enda grej. Blanda friskt med krogen, hemmafester, nätdejting, kvällskurser, och tvinga dina vänner att verkligen tänka efter om de inte har någon skön kompis på lager åt dig.
Jag känner också flera som har lyckats träffa rätt på nätet, men de har sannerligen fått rota igenom stora högar för att hitta guldkornen.
Skicka en kommentar