Och så börjar det bli mörkt i vintersverige. Och jag tänder lamporna i fönstet och på balkongen. Katterna får mat och någon kommer hem till hunden som har skällt hela dagen på våningen under. Bilarna utanför kör fram till dagiset och hämtar barnen till föräldrarna och någon skriker och blir ledsen och någon annan blir arg och höjer rösten och en tredje håller en teckning. Och ingen kommer till mig. Jag är ensam i min lägenhet byggd för fler och när jag är sjuk och patetisk undrar jag varför jag har byggt det här livet åt mig själv. Hur tänkte jag? Och varför fortsätter jag att träffa män som leder mig in i återvändsgränder? För att varje gång jag är frisk och stark så vill jag träffa någon som kan erbjuda mig sex och roligt, och varje gång jag är sjuk och vek så är dom.... inte här?
Det här är anledningen till att jag inte vill. Jag vill inte tänka på det här.
Om Att Vara Singel (Eller Inte)
14 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar