Destruktiv? Jag?

So... helgen blev inte riktigt som planerad. Jag var en duktig flicka och ställde in alla mina saker. Gick hem tidigt, vilade. Men när lördageftermiddagen blev till kväll och grannarna drog igång sin partymusik så fick nog vara nog. Jag drog på mig ett leende och en destruktiv längtan efter alkohol, mötte upp en vän med liknande längtan och blev så full att jag istället för att vakna sjuk och ensam på söndag morgon så vaknade jag sjukare, bakis och ensam på söndag morgon med en visshet om sms som kommit iväg i glömskan av natten. Lyckligtvis har min nya downsizade telefon inte den funktionen att den sparar utgående sms. Och det som det inte finns bevis för har inte hänt.

Vad söndagen led kom svaren tillbaka och skammen reste sig.

En liten analys visar på både positiva och negativa effekter. Den positiva sidan är att jag inte går hem med första bästa kille på kvarnen som raggar på mig. Det negativa är att jag uppenbarligen är så illa däran att jag konstant längtar efter alkohol. Jag dricker en öl till middagen as we speak.

Om mitt liv i allmänhet kan sägas att jag dessutom har fått en inbillning att jag kommer inse vad det är för fel på mig medan jag badar. Den senaste veckan har jag badat två gånger om dagen. Min hud är torrare än någonsin. Och trots detta tvekar jag varje gång telefonen ringer. Och varje gång jag ska gå hem från jobbet tar det en stund att gå ut genom dörren. Som att något väntar där.

Jag måste lösa det.

Jag måste lösa det. Jag har inte varit deprimerad på snart tio år och det är inte en gammal vana jag längtar efter att återuppta.