Idag hade jag anledning att ringa upp en tjej som går på gymnasiet. Hennes mobilsvar var ASroligt! Och då påmindes jag om att jag en gång var den som talade in på mammas och pappas telefonsvarare (anno 94) att den som ringde var ställd i telefonkö och min morbror ringde om och om igen tills bandet var fullt och han satt tyst och andades och väntade. Väntade och andades. Och ingen var hemma. Han var inte nådigt arg efteråt.
Nu talar jag om att jag heter mongobongo och är jätteviktig och jobbar på företaget. Allt med myndiga rösten. Lyckligtvis hör jag inte de där meddelandena så ofta. Men när jag gör det blir jag lite deprimerad.
Om Att Vara Singel (Eller Inte)
14 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar