Det mest romantiska mitt öra kan uppfatta

yttrades i helgen. Och det här berättar jag för er för att ni ska förstå vilken psykopat jag är.

Redo? Förbered er nu!

....

"Jag tror att jag skulle kunna se på medan du spelar Zelda en hel kväll utan att bli uttråkad"

När jag tänker på det blir jag varm i maggropen.

Det är förstås sk8ter jag pratar om. Vi spenderade ungefär ett dygn tillsammans, och jag känner... jag vet inte riktigt vad jag känner. Min kropp är utsvulten och längtar längtar efter mer av vad han kan ge mig. Jag kan inte få nog. Om jag kunde skulle jag krypa längre längre in i hans famn tills jag var inuti honom, omsluten av hans värme, hans händer, hans doft. Då skulle det kanske kännas som att det räckte till. Men i en värld där jag förälskar mig väldigt lätt ser jag inte sk8ter i rosa... Kanske är det för att det är på riktigt. Kanske gillar jag att fantisera om bloggercrushens antagligen fantastiska fysik, felfria politiska åsikter, oslagbara humor... Kanske gillar jag tanken på jobbcrushen i sina hemmakläder och avslappnade leende som jag aldrig sett. I mitt huvud har han en übermysig lägenhet och underbara semestrar. Eller så är det något helt annat.

Meanwhile. I veckan ska jag på spännnande (not) kurs tillsammans med typ 150 män. Tror jag tänker komma i klänning och klackiskor, snurra på håret och ofta applicera glansigt rosa på läpparna. Orkar inte spela deras fucking regler anymore.