kontrollfreak - jag?

Fick sova hos nytillagde fejjankillen inatt. Vi kan kalla honom sk8terboi. för han har fortfarande skejtarskor och en skateboard på väggen i sitt vardagsrum. En övervintrad skejtare helt enkelt. Och jag kan konstatera följande: Jag är så himla inte redo. Jag vill inte ligga. Jag är svår som en sextonårig tjej som längtar efter beröring men inte vill. Smälter under hans händer, men vill inte. Det berömda klicket finns där. Passionen finns där. Konversationen finns där. Den största anledningen till att jag inte sovit inatt är för att vi pratat. Ändå.

Jag har problem med mig själv. Jag tycker jag förtjänar snygg men elak och självisk pojke. Kanske en arbetsnarkoman? Den här killen är så fantastiskt snäll. Trevlig. Osjälvisk.

Han bar mig "nygifta-style" till sängen när det var läggdags. Det är ganska imponerande... jag är inte en helt liten kvinna. Han lyckades ta sig ur det grepp stålmannen en gång lärde mig från någon sydamerikansk kampsport. Mördargreppet då man låser benen runt sin motståndare som jag tänkt använda om någon försöker våldta mig någon gång. Inte för att det åsamkar skada på motståndaren, men han har ingen möjlighet att uträtta något heller. Han tog sig ur det. Också imponerande. Och inte så bra för mitt självförtroende som av okänd anledning tror att jag är stark. Och inte så bra för mitt våldtäktssjälvförsvar som måste hitta nytt mördargrepp.

Jag är inte så öppen... Why?