jag är lite känslig för tillfället. Tar åt mig av grejer. Känner mig extremt ensam och oälskad. Har också väldigt lätt för att gråta till böcker/filmer/konversationer jag hör på bussen. Svårt att säga varför. Kan vara för att min familj är cepe. Kan vara för att hångelstatus=0. Kanske är för att jag börjar jobba igen imorgon och jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med mig själv. konstigt. Jag tar en promenad.
2 kommentarer:
Kanske är det bara så det ska vara(?!) - livet/välmående/känsloliv går i vågor utan att man egentligen kan peka på nån egentlig orsak.
Oavsett orsak gör du rätt. En promenad är underskattad när det mesta känns avigt och trist.
Ta med bra musik - då löser sig det mesta.
du har så rätt! Hellre solsken blandat med ösregn än ständigt gråmulet...
Skicka en kommentar