lördag 22 augusti 2009

och en grej till

jag är faktiskt ganska glad över den jag är.

jag är ganska snygg: jag har inte de där tjockanklarna en del har. jag har ganska långa ben. jag har tjockt lockigt hår och fräknar som en del kan kalla charmiga.


jag är inte helt korkad. jag är civilingenjör. jag är bra på mitt jobb och jag kan gå i högklackat utan att ramla omkull.

möten...

två norrlänningar följer efter mig när jag lämnar kvarnen...

"jag är lätt äldre än dig bruden, jag är 25"

mohahaha

klantarsel

onsdag

- jamen vi struntar i den där tråkiga festen vi är bjudna på och går istället på den där gatufestivalen på lördag

- ja, vilken bra ide. Vi hörs på lördag.

Fredag 21:39, sms indimper

- Du, det står på internet att den där festivalen är idag och slutar om 20 minuter.

- Neej, måste vi gå på festen då?

- Vi kan gå på det där snuskiga stället i förorten som dom här andra ska till?

- Måste vi? Fan.

Ibland är livet ett sånt himla antiklimax.

fredag 21 augusti 2009

alla hundar

På min gata i blåklockan finns det hundratusen hundar. Jag har inte räknat exakt men jag tror att det är så många ungefär.

På min gata finns hundratusen hundar som står på sina balkonger och skäller på fåglar som flyger förbi. Ibland går de förbi nere på gatan med sina ägare i koppel. Dom luktar på stolpar och vill hälsa när jag går förbi.

I min portuppgång bor nästan 500 hundar och en katt. En hund är liten och sitter alltid i armhålan på sin ägare som jag nästan helt säkert vet är bög. En annan är stor och släpar runt sin pensionär som måste gå ett varv runt en lyktstolpe med kopplet för att kunna hålla emot när det kommer en annan hund. Katten bor tillsammans med mig. Han äter torrfoder och vill ha nytt vatten två gånger om dagen. Jag vet ingen som tycker vatten är så gott som han.

På min balkong har jag satt upp nät för att inte katten ska ramla ner. I nätet sitter varje dag minst två harskrankar. Katten vill jaga harskrankarna. Om katten fastnar i nätet kommer det gå sönder och katten ramla ner. Betyder det att nätet skapar mer fara än trygghet?

torsdag 20 augusti 2009

javisst gör det ont...

när knoppar brister...

är det därför jag inte vågar veta?

Inser när jag sitter med min vän att inget är som jag tror att det är.
Vad har jag som är äkta?
En rädsla att bli som jätten i huset bredvid
Att bli... som jätten i huset bredvid
Som alltid sitter ensam framför teven.
Som alltid pratar för hon vet att ingen har något att säga henne.
Som alltid är ensam.

Jag inser att jag är ett år äldre än henne. Och här sitter jag och klappar min katt. Har inte lyckats med ett vettigt förhållande på flera år. Har ett jobb som jag inte är riktigt nöjd med. Har en familj som beter sig som vettvillingar. Som jag inte längre kan prata med. Har vänner som alla väver in sig i små kokonger och dejtar bara mongon. Hur tänkte jag egentligen när jag dejtade Grand? Mongot? Red? Förstod jag inte att det inte skulle leda någonstans? Kände jag inte den där känslan i magen att något är fel? Jo. Jag kände. Och big boss, som kunde gett mig något riktigt visade jag dörren.

Och här sitter jag och klappar min katt. Den eviga singeln. Och han. Den perfekta som jag har hemlig crusch på och som jag träffade idag. Han glittrade i ögonen och tog på mig. Tittade på mig som att han ville... (?) och sen berättade han om sin nya flickvän. Om hur liten och smärt och duktig hon är på sin sport. 153 fucking centimeter. Då tittade han inte på mig en enda gång. Efteråt frågade han om jag fortfarande dejtar?

"Att säga att jag dejtar vore väl en överdrift..."

Fan.

Fan

fan...

Jag tror faktiskt inte att jag någonsin hade vågat försöka något med honom. Läget är fel, vi känner varandra för bra och för dåligt. Han är min fantasi och min hemliga svaghet. Men jag har en gång haft något på gång med hans kompis. Det mesta är fel. Ändå längtar jag efter honom nu. Sådär som man längtar efter det man aldrig har haft och aldrig kommer kunna få.

onsdag 19 augusti 2009

avvänjningsklinik

Går från 4 män... till 3... till 2... återfall till 3... till 2...

till 1... (begäret stiger)

till 0... (stiger)

till fejjankontakt med americano... (minskar)

till 0... (stiger)

(borta)

ligger sked med min katt.

ganska nöjd.

facebook-wonders

idag föreslår facebook att jag ska bli vän med en kille som jag inte har några gemensamma vänner med, men vi är båda kth alumni... men... hur många är inte det? har fejjan fått tuppjuck?

tisdag 11 augusti 2009

googla på swingers och du hamnar tydligen här



suck och godnatt

meningen...?

På två veckor har jag fått två olika inbjudningar till event på fejjan av Grand.

Vafan menar han med det? Är vi kompisar nu? Tror han att jag kan vara en vettig affärskontakt? Är han bara dum i huvudet?

Jag tror på nummer tre. Men ändå. Mycket dålig ide att upprätta konstig relation med någon man haft intima relationer med. I så fall kan man väl åtminstone ha vettet att prata om det först, inte bara skicka ointima inbjudningar på fejjan? Och när jag nu totalt ignorerat 8 fester han haft i år borde väl hans stolthet få honom att lägga av?

Eller är det bara jag som inte förstår mig på män?

Världens sämsta film igen

Dagens världens sämsta film från jobbets bibliotek heter Tokig i dig. Den handlar om en kille i 35-årsåldern som är aningen deprimerad och dumpad av sitt ex som har glömt honom. För att komma över henne går han till en psykolog som även härjar i hans undermedvetna och säger åt honom vad han ska göra. I slutet har mannen bestämt sig för att fria till kvinnan han uppvaktat genom hela filmen och undermedvetne psykologen kommer ut ur en garderob, brottar ner honom och talar om för honom att han inte borde fria till kvinnan bara för att han är kär i henne. Han borde vänta på något bättre.

Ungefär samma sensmoral som i den värdelösa boken jag skrev - och därmed också jävligt sågad.

kattvakt

Den här veckan passar jag världens fegaste katt. Ägaren till den var nervös för att jag skulle råka släppa ut den på balkongen tillsammans med min katt. Det hade hon inte behövt vara. När balkongdörren är öppen vägrar kattkräket komma ut från under sängen i det andra rummet. Suck

att vaccinera eller inte vaccinera…?

Jag ska erkänna att jag inte är insatt alls i hela vaccinera mot svininfluensan-businessen. Är i allmänhet emot vaccination av princip. Ser framför mig att man lika gärna kan bli sjuk av vaccinet som av sjukdomen och då är ju hela meningen helt förkastad?

Någon annan som tänkt nåt?

måndag 10 augusti 2009

ännu en världens sämsta film

Igår såg jag vad jag trodde var världens sämsta film igen - Max Payne



eller.... trodde jag... Markymark som kutar runt och bevisar att han är en man, konspirationsteorier, hallisar och animering does not make good. Men inte lika dåligt som filmen jag kollar på just nu. - Bollywood queen.



dåliga skådisar, dålig story, dålig musik och guld-outfits

Var hittar jag dessa pärlor, kanske ni undrar? Jo, på jobbets hemliga bibliotek där alla smyger in böcker och filmer de inte vill ha längre. sucks

onsdag 5 augusti 2009

tredje dagen på jobbet avklarad...

... utan några större men. Extremt uttråkad dock. suck säger jag bara. Har känt mig extremt solitär sen jag kom hem från utlandet. särskilt sen jobbet började. Men på något konstigt sätt känns det ändå bra. jag har lämnat boysen bakom mig och är redo att börja om från början. Och jag är extremt ensam på jobbet. Kommer jag alltid vara det från och med nu? Jag trivs inte med det... Åt lunch med ett gäng igår och jag insåg att de behandlar mig som... bossen... artigt. liksom. i don't like...

måndag 3 augusti 2009

om att läsa nyheter eller inte

idag arbetade jag min första dag efter semestern. Mina arbetskamrater ägnade en stund åt att uppdatera mig på nyheterna. Eller... mest om svininfluensan, för det är tydligen en kille på ett annat kontor inom koncernen som fått den och varit helt däckad i en vecka. Och på ett eller annat sätt har jag nu fått för mig att staten ska betala för att hela sverige ska vaccineras med tamiflu. Min kompis är tveksam till om det är sant. En stund fick jag för mig att jag borde kolla upp sanningshalten i det som ju FAKTISKT bara är ett rykte. (men säg mig, är aftonbladet.se sannare än ett rykte? think not) och jag kom fram till att jag inte tänker det. Om jag ser på nyheter som något som ska förvärvas genom viskleken -Ohmigod! Har hela sverige dött i svininfluensa? så blir ju livet mycket mer spännande än det är just nu.

iofs är vad som helst mer spännande än livet just nu. Äta sova jobba klappa katt fantisera om att någonsin få ligga igen ta ur linser sätta i linser bestämma mig för att inte använda smycken provgå klackar ta gympadojor och slitna jeans vara allmänt velig på jobbet.

söndag 2 augusti 2009

det nya arbetsåret rings in

och det är dags för lite nyårslöften och reflektion tror jag...

Jag har insett att jag antagligen griper efter halmstrån i det här med vad som kommer göra mig lycklig. Plötsligt är det inte bara jobbet som borde bytas. Det är lägenheten, klimatet, bilen, en del vänner och motionsformer. Det är dumt. Kanske betyder det att jag egentligen bara är olycklig på grund av att lycklighetskurvan pekar nedåt just nu. Jag kanske inte alls behöver göra stor förändring i mitt liv. Jag kanske bara behöver supa mindre och nuppa mer. Kan det vara så enkelt?

Fast... jag vill nog faktiskt byta jobb. När det passar. Tidsschemat behöver ju inte vara jättepressat. Ge det ett halvår typ så blir det säkert fint. Och en liten vit period skulle nog inte skada mig just nu. Har druckit alldeles för mycket. (och nuppat alldeles för lite, det går dock inte att lösa lika enkelt som att ställa undan spritflaskorna)

Den här hösten ska jag:

- ägna mig åt en hobby eller två. Jag skulle vilja börja dansa och rida. Måste gå att lösa på ett eller annat sätt.
- ha på mig klackiskor lite oftare. Jag är vanligtvis lite rädd för det eftersom jag i grunden är mastodontkvinna, men jag tycker det är fint med kvinns som kan gå ordentligt i klackar och jag vill också vara fin.
- sova ordentligt. Har ju så extremt svårt för det. Måste skärpa mig.

med det sagt borde jag verkligen gå och lägga mig. Klockan ringer om typ fem och en halv timme. suck

så går en meningslös dag ifrån mitt liv och kommer aldrig åter...

Totalt ointressant recap av min sista söndag innan arbetslivet drar igång igen...

vaknar bakis någon gång mitt på dagen med massor av grejer i sängen. typisk fyllegrej av mig. Tro att jag kommer skriva ett mästerverk på datorn, läsa lite i den där boken, orkar inte ta av mig kläderna innan jag lagt mig ner. Däckar, och vaknar i en hög av grejer. Det mest intressanta är att datorn låg öppenfläkt ovanpå mig. Jag måste alltså ha legat väldigt stilla inatt...

Har kollat på ungefär 1000 avsnitt av flight of the conchords. Älskar dialekten... Om jag någonsin skriver en dejtingannons skall följande inkluderas "förtur ges till nya zeeländare, massörer, flanörer och stenrika. I andra hand väljer jag den jag blir kär i"

Har lagat väldigt seriös lunch. Blev 6 matlådor att ställa in i kylskåpet. Med haloumi. Mmmm.... haloumi...

Katten har mördat en vårtbitare. Ville inte äta upp den efteråt. Jagförstår varför.

Försöker göra någon plan för imorgon. Kanske ska släpa mig till gymmet innan jobbet så jag har gjort av med lite aggressioner innan jag börjar? Industrisemestern är ju slut så det finns chans att man förväntas ha representabla kläder på sig. Jag kommer antagligen att behöva göra ett gäng stressbesök hos arga kunder. Måste tanka bilen. Orkar inte... vill ha semester för evigt. Eller nej, inte för evigt. Men typ 2 månader. Vore lagom.

Aja, ett avsnitt till, sen sängen.

touchy

jag är lite känslig för tillfället. Tar åt mig av grejer. Känner mig extremt ensam och oälskad. Har också väldigt lätt för att gråta till böcker/filmer/konversationer jag hör på bussen. Svårt att säga varför. Kan vara för att min familj är cepe. Kan vara för att hångelstatus=0. Kanske är för att jag börjar jobba igen imorgon och jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med mig själv. konstigt. Jag tar en promenad.

lördag 1 augusti 2009

dom där jävla sex kilona

jag har hållt koll på dom. Först gick jag ner 4, sen upp 2, den här veckan har jag gått ner 1. Typ. Nu har jag 3,1 kg kvar. Jag ska fan ha tagit det innan augusti är över!

onsdag 29 juli 2009

numera neverending story...

under semestern började Americano skicka lååånga meddelanden på facebook. Han började med ett kort. En länk till konstig new-age:ig sida som handlade om "twin flames". Twin flames är tydligen en själv som delats upp i två och hamnat i olika kroppar här på jorden. Det är någons teori om att man har levat massor av liv för att uppfylla någon slags profetia, och i varje liv letar man efter den andra halvan av sin själ. Det behöver nödvändigtvis inte vara ens livspartner, men det är ju ultimat om det är det.

Tydligen hade americano träffat sin tvillingsjäl. Och det var inte jag. Men tydligen är jag väldigt lik henne utseendemässigt. Så han tror att det var meningen att han och jag skulle träffas för att han skulle förberedas för henne. Vara redo när tiden kom.

Tydligen är det inte heller alltid meningen att tvillingsjälarna ska leva sina liv tillsammans. Man ska spendera ett antal liv åt att leta efter varandra innan man slutligen finner varann, i det sista livet man kommer leva. Då har man uppfyllt sitt öde, Enligt hemsidan är det många som träffar sina tvillingsjälar nu, och det är därför mänskligheten har börjat bry sig om miljön. (väldigt vetenskapligt... :/ )

Det hela började med att han inte fick ha sex med sockersöta amerikanska mamman till hans barn tillräckligt ofta. Han blev därmed tvingad (?) att gå till strippklubbar varje vecka för att dämpa sin egen desperation. Och en kväll fick han en lap-dance av en kvinna med mystiska ögon. Det var uppenbart (hans egna ord) att de hade träffats i tidigare liv och att universum nästan exploderade för att de träffades nu.

Det ena ledde till de andra och han följde med henne hem när hon slutat jobba. Lite senare gjorde han slut med sockersöta mamman och tvingade tvillingsjälen att flytta över hela usa för att bo hos honom och vara med honom. slutet gott allting gott.

...i typ en vecka. Sen bestämde han sig för att det inte passar hans livstil och status att vara tillsammans med en strippa (so much för universum osv) så han gjorde slut med motiveringen "jag gillar dig, men vi kommer att träffas i nästa liv och meningen med vårt nu korta men intensiva förhållande var att du skulle rädda mig ur mitt sexlösa förhållande med sockersöta mamman" (memo to self - måste komma ihåg och använda nästa gång "det är inte du, det är jag" är lite uttjatad)

Och nu hör han av sig till mig varje dag och berättar om hur gärna han vill ligga med mig igen. Jag är tydligen ett praktexemplar till kvinna. Och gud så bra jag skulle ha det i hans varma klimat bredvid hans privata pool. Och han har minsann blivit en fantastiskt mycket bättre älskare nu.

Det fina med hela den här historien är att jag inte är rädd för honom längre. Jag blir bara skrattnödig.