Innan jag åkte var allt frid och fröjd. Vi hade just varit bortresta tillsammans och umgicks jämt. Det kändes jättejobbigt att jag skulle åka. Jag saknade honom hela tiden när jag var borta. Ingen hade någonsin fått mig att känna mig så trygg och lycklig och säker på att jag vill dela min framtid.
När jag kom hem bråkade vi varje dag i tre dagar. Jag vet inte vad som hände då. Allting brast. Han litar inte på mig längre och jag vet inte varför… Han drömmer att jag lämnar honom, gör slut, försvinner, bara är borta. Han uppskattar aldrig när jag kramar honom eller talar om för honom att jag älskar honom. Han bara hatar mig när jag inte gör det. Minsta lilla grej. Om jag inte håller honom i handen när vi går till tunnelbanan. Om jag inte berättar hur mycket jag tycker om honom konstant. Jag kan inte ens räkna upp alla gånger jag fått försvara mig, försäkra honom att det är han jag vill ha. Han tror mig inte. Avvaktande… Och nu känns det som att orden plötsligt saknar mening. Och jag kan inte besluta mig för om det är jag som faktiskt är så dålig som han säger eller om han använder ursäkter för att skjuta mig ifrån sig. Vi pratar hela tiden om när vi borde flytta ihop, men jag undrar om det inte är början på slutet… Jag undrar om det inte är så att han insett att det inte känns lika bra som det gjorde och därför startar bråken… För att slippa vara den som gör slut.
När vi pratade i telefon nyss avslutade han med orden “aja, hej då. Det är ändå inge roligt att prata med dig när du är på jobbet, du är inge gullig då” Måste jag konstant vara gullig? Måste jag konstant prata om att jag saknar honom? Är det verkligen så ett förhållande fungerar? Samtidigt fortsätter han ge mig dåligt samvete för att vi inte ses i veckan. Trots att jag sovit hos honom 5 nätter sen jag kom hem och han sovit hos mig 1. Trots att jag säger att han får komma hem till mig hur mycket han vill och han använder ursäkten att han måste baka och lägger till att han inte kan baka och kan inte jag komma över och hjälpa? Och jag säger att jag gärna hjälper honom hemma hos mig där det finns diskmaskin och alla prylar som underlättar. Och han ignorerar.
Och ändå undrar jag vart alla varma känslor tog vägen… Varför lämnar han mig med klumpen i magen efter ett samtal som i övrigt var roligt och bra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar